Jag vaknade trött den här morgonen och funderade över hur jag kommer att orka med sena nätter och tidiga mornar som det brukar bli här på MBT-veckan. Med en kopp kaffe blev jag däremot snabbt piggare och såg fram emot allt roligt som ligger framför oss under dagen.
Snart byttes min glada inställning till stor sorg när tog emot nyheten om att en god vän till mig avlidit i cancer. Många frågor och tankar snurrar fortfarande i huvudet även om den största chocken har lagt sig. Frågan om varför detta skulle hända har jag, som så många andra som förlorat någon, frågat mig. Jag blir arg på Gud och förstår inte hans vilja, men känner samtidigt en stor förtröstan till att Gud kommer vara nära de närmsta anhöriga och skänka tröst till alla oss som sörjer.
Även om jag genast kände att den här nyheten tajmade väldigt dåligt, så här i början på MBT-veckan och då jag dessutom har ett ansvar som sommarbloggare, så insåg jag snart att det är precis här på MBT som jag bäst kan bearbeta sorgen. Här runt om mig har jag goda vänner som mer än gärna ställer upp med en axel att gråta ut på. Jag får tillfälle att ta tid med mig själv och Gud och dessutom kan jag släppa alla "måsten" som vardagen annars medför. Jag hittar tröst i temat som har satts för hela MBT-veckan: Med Jesus i båten. Även i stormen är Jesus med, eller kanske inte även utan framförallt i stormen är Jesus med.
Som stolt kristen med en förtröstan om Guds trofasthet i det allra svåraste vill jag citera Job:
"Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!" Job 1:21b