Efter en intensiv vecka har jag kunnat ägna fredagen åt inre tjänst. Pappershögarna i mitt rum har minskat i omfång och några läsare, som brevledes kommit med synpunkter och frågor, har fått svar. Tänk att det ska vara så svårt att ta sig dit att svara på gammeldags brev medan det går betydligt fortare att besvara e-post (även om ett och annat mail kan få vänta alltför länge).

I en kommentar till en tidigare bloggpost uttrycks kritiska synpunkter mot kopplingarna mellan Dagen och kristdemokraterna med anledning av att två tidigare medarbetare nu jobbar hos kd. Detta ska man inte dra alltför stora växlar på. Bägge är anställda som informatörer och det är en yrkesgrupp som oftast rekryteras från tidningarna. Det är inte så konstigt att folk som jobbar på Dagen också blir tillfrågade. Och att de skulle ha gynnat kd även när de arbetade som reporter är nästintill kränkande (men jag är ju inte så lättkränkt). Våra journalister är först och främst professionella och vet att hålla i sär sina privata åsikter i politiska och andra frågor från det de skriver i tidningen. Skulle sådana tendenser ändå uppträda är det min uppgift som chefredaktör att sätta stopp för dem.

Dagen är en politiskt oberoende tidning och vi har inga problem med att kritisera kristdemokraterna på ledarplats eller släppa fram ifrågasättande debattinlägg.  Visst skriver vi en hel del om kd men det har naturliga förklaringar. Vi vet att många av våra läsare är kd-sympatisörer och därför är intresserade av vad som sker i partiet. Dessutom svarar kd inom regeringen för flera av de områden som vi sätter en ära i att bevaka. Hade det suttit en centerpartist som socialminister hade en och annan nog tyckt att vi lyfte fram centern alltför mycket.

Nu är det dags att gå hem för helgen. Inga resor väntar detta veckoslut utan jag får gå till min egen kyrka på söndag och fira gudstjänst där. Jag älskar att vara ute i landet och gläds åt varje gång jag får medverka på andra håll. Men, trots allt, borta bra men hemma bäst.