När det i dag är paus i artikelserien om Livets ord är det intressant att se reaktionerna ute i bloggosfären.

Personligen tycker jag det är intressant att läsa om dem som antingen tidigare varit del av församlingen, eller som påverkats mycket av den, och som lyckas göra en sober beskrivning av den tiden.

Kolportören problematiserar t.ex. intressant kring varje del i artikelserien, och bloggen Polaritet berättar om sina uppelvelser från datorspelsbränning på Livets ords parkering.

Men allra mest intresssant är det såklart att läsa från dem som har närmast anknytning. Som Ulf Ekman, som igår, för första gången, bloggade lite kritik. Eller hur minnesbilderna och erfarenheterna går isär, även i Ekmans närmaste krets.
Jonathan Ekman (Ulfs son) och hans kusin John verkar till exempel ha ganska olika erfarenheter, och behandlar dem publikt på Jonathans blogg.
I Jonathans senaste bloggpost skriver han om sina egna minnen, och konstaterar att de är ganska annorlunda än hans kusins.

"Våra minnesbilder går helt isär. När John slog sönder sina dataspel så satt jag hemma och spelade Nintendo och Amiga för fullt."

Intressant är det också att följa kommentarna där kusinen svarar.

"Vi spelade ju en del av de där datorspelen tillsammans, du och jag. Och inte eldade jag upp några spel inte. Men jag blev mobbad på bred front för att jag inte likt mina jämnåriga kamrater, gjorde mig av med datorspel, serietidningar och framför allt de hemska Stryper-skivorna "

Och sedan konstaterar John att Jonathans pappa Ulf antagligen byggde upp en "buffertzon" kring Jonathan.

Fyra delar avklarade, tre kvar.
Det blir intressant att följa både dem och reaktionerna.

När man är webbredaktör får man inte så mycket på papper. Det mesta kommer i digital form. Tips, inbjudningar eller pdf-dokument.

Men sedan jag började Dagenblogga har det hänt något - jag börjar få små paket. Paket! Riktiga, ni vet. Omslagna med papper och små handskrivna lappar eller brev nedstoppade.

Paketen innehåller sedan allt från böcker man tycker jag borde läsa, till teckningar, godis och t-shirts. Det finns något mycket fint över detta.

I veckan har det blivit extra många. Hela tre stycken! Bland annat två böcker som man tycker jag borde läsa. Att gå stegen till mitt lilla postfack är numera en upplevelse full av pirr. Finns där något i dag?

Det tredje paketet var också en kul grej. Det var en konfirmationskampanj som en marknadsförare från Svenska kyrkan skickade för att visa deras annorlunda sätt att nå 14-åringar - kylskåpspoesi med existensiella ord.

Och även kylskåpspoesi är lite 2001 är det ett roligt grepp som nu gett mig tre minuters nöje! 

Detta trots att jag visade mig fullkomligt fantasilös när det gällde att sätta ihop meningar av ord. Jag fick använda en livlig (och egenproducerad) nysvenska och även addera ett tecken som de måste glömt...

Martin Jönssons blogg är lite av ett digitala mediers profetdokument som skrivs framför ögonen på den som vill läsa. 
I dag skriver han så koncist och sammanfattande av dagsläget att ni bara måste läsa.

Jag vet, det är lite webbmedieinternt, men har du minsta lilla intresse för webb, interaktivitet och medier så ska du ta dig tid.

Det är poesi gjort på en sådan kontroversiell och allvarlig verklighet och så vackert att jag nästan fäller en tår.
...och inser samtidigt vilken extremt pinsam (eller överengagerad) medienörd jag är.

Läs texten här

Hela Dagenredaktionen hade samkväm i går. Visst är det ett roligt ord? Samkväm! Fast Dagen kallade det utgång. Hursomhelst så gick vi och åt thaimat på restaurang och firade ut en bra vår och dunkade varandra i ryggen för gott arbete.

Mycket trevligt. Det är en bra arbetsplats, Dagen. Med många bra människor.

På thaimatställen serveras alltid friterade frukter till efterrätt. Men det här var thairestaurang med finess. På menyn fanns även friterad glass. Som vi satt och funderade och skrattade åt denna omöjliga kombination. Hur går det till? Visste de själva? Eller var det därför all andra efterätter kom först? Att de liksom inte vågade chansa med att doppa en glasskula i fritösen ifall(!) den smälter?

Till slut kom glassen. Och vi, okunniga och sensationsstinna ynglingar, gjorde självklart en film av det hela. Only for you - Ikon-Rickard äter friterad glass:

TV-Interfinansierade sajten Mintro.se är en sajt där man försöker lyfta trosfrågor på ett annorlunda sätt. Kreativt och ambitiöst.

Nyligen har man snott ihop ett mirakeltest. På åtta frågor, och med stöd (?) av en jättekatt på valium, kan du få reda på din mirakelpotential.

Själv fick jag följande poäng:

Illa. Blir detta ved på brasan för er som tycker jag är för skeptisk?

Å andra sidan - jag har ju 28 procents chans till ett mirakel i dag. Det känns inte som kattskit.

Hursomhelst - kul test. Testa dig själv på mintro.se/mirakel.

En av mina favoritbloggar är modebloggen Underbara Clara. Inte för att jag är särskilt intresserad av mode, utanför att hon lyckas med en fantastisk balansgång.

Förra året tillskrev jag henne att vara den mest oväntade kristenprofilerade blogg som finns i bloggosfären.

Att kunna blanda mode, det som traditionellt sett tabustämplas som "ytligt", med en självklar kristen vardagstro är unikt och beundransvärt. (läs här, där jag fördjupat mig mer i just det ämnet - detta är för övrigt värt en egen mer uppdaterad bloggpost).

Men i dag får hennes blogg, istället för sedvanlig hyllning, gestalta ett fenomen som legat till grund för en ändring på Dagen.se.

Claras blogg har "köpts upp" av hennes lokaltidning och då flyttade även bloggen till tidningens servrar.

Fint så.

Men med flytten kom en del förändringar. Inte bara utseendemässigt, utan även för oss som följt bloggen via rss-läsare (en funktion där bloggposterna kommer till dig, ungefär som ett mail, varje gång en blogg uppdateras). Istället för att ha tillskickas hela den nya bloggposten MED bilder, delar man nu bara ut provsmak UTAN bilder. Vill man se hela texten eller bilder får man klicka sig in till bloggen.
 

Det räckte med att det gick några dagar med de nya, kortade, rss-flödena för att inse att jag slutade läsa regelbundet. Det där extra klicket var för ansträngande..

Det har fått oss att fundera. Skulle vi få fler läsare om vi gav läsarna hela våra artiklar i rss-flödet? När sedan bloggen Networkers bloggade i ämnet, har Dagen.se nu beslutat att publicera hela artikeltexterna i sina nyhetsflöden.

Det kan tyckas märkligt. Vi är ju beroende av att du som besökare kommer till oss på vår sajt och exponeras för våra annonser. Helst klickar på dem. Det är det vi lever på. Att då få hit er med lockbete är väl bra?

Sant. Men i längden tror vi nu att det är ännu mer lönsamt att låta er få ta del av våra nyheter på det sätt ni vill.

Detta pga några skäl (och här inspireras vi från Networkers):

1, Vi får mer credd. Få "vanliga läsare" använder rss-flöden, men de som gör det är "förökningsläsare". Dvs journalister, vana bloggare eller webbnördar som har låg tålamodströskel. Krångel som "extraklick" gör att de kanske skippar nyheten. Men däremot: läser de och fastnar så är sannolikheten stor att de sprider nyheten via sina kanaler. Det kan vara tidningar, radio, bloggar eller nätforum. Därmed: Våra nyheter når ut och får större spridning.

2, Vi vill ligga i framkant. RSS-läsande är sättet den stressade framtida internetbesökaren kommer att läsa nya saker. Genom flödena skapas hemmasnickrade "nyhetsportaler". De rss-flöden vi väljer blir vår löpsedel. Vi vill gärna stå till tjänst till de läsare som ligger i framkant av internetanvändandet. Och inte tvinga er till ett beteende vi har bestämt. I längden stärker de vårt varumärke.

3, Läsaren kommer klicka sig in. Jag själv klickar alltid in mig på intressanta bloggposter för att se vad bloggkommentatörerna har skrivit om ämnet för posten. I Dagen.se:s rssflöde (och de flesta andras nyhetssajter) får du bara text. Inte bilder, länkar till sido-artiklar eller twinglykommentarer. Vill du se kringmaterialet klickar du dig in.
 

Detta är (några av) skälen till att vi nu väljer att satsa på detta. Är det så att en del gillar de små korta ingresserna och rubriker bättre får vi kanske lägga till det också.

Jag inser att detta bara intresserar en begränsad massa användare, men ändå: Vad tror du? Bra eller dåligt?

Han har smörat, bjussat på läsk, strött komplimanger och tagit ut svängarna lite extra den här sista veckan.

Men nu är det över. Iaf på ett tag.
I dag gör Andreas Nilsson, Dagens nyhetschef, sin sista dag på redaktionen innan han går på fyra månaders pappaledighet.

Och innan råttorna på riktigt hinner börja dansa på borden får ni bloggläsare läsa hans sista ord - endast här on the Dagenblogg.

Så, Andreas, sista dagen på Dagen? Hur känns det?
- Det sköna är att jag inte längtar bort från något - utan jag längtar till något. Det ska bli underbart att bara vara med familjen i fyra månader.

Vad kommer du att sakna mest?
- Vi har en otroligt skön mix av människor på tidningen som jag verkligen gillar. Men eftersom jag bor i Eskilstuna så är det inte så lätt att få till vanligt efter-jobbet-häng med vännerna här. Jag kommer även att sakna känslan av att under samma morgon nöjt bläddra i den tidning man i går var orolig för att inte få ihop, samtidigt som man laddar för att göra morgondagens tidning till något speciellt.

Vad kommer du oroa dig mest över när du lämnar Dagen?
- Att David, Urban, Miriam och Elisabeth - som ska hoppa in på min plats - inte lyckas hålla min Saint Paula vid liv. Den ska vattnas en gång i veckan - helst underifrån.

Kommer man att märka av att du inte är nyhetschef?
- Det hoppas jag inte. De som ersätter mig har styrkor som inte jag har, men det kan ju i sin tur ge chansen för andra att höja sig ytterligare ett snäpp inom områden som är mina styrkor.

Här stod det alldeles nyss att jag var i Jerusalem. Men det är jag ju inte.

Förvisso har jag varit ledig en dag, men riktigt så långt som Israel hann jag inte.

Men, hey, nu fick jag istället chansen att säga godtisdag!

Så, godtisdag!
Vi gör nåt bra av den här veckan, va?

Sedan bloggarnas tillkomst har medielandskapet förändrats radikalt. Den enkelriktade kommunikationen har upphört, och den som blir utsatt för ett orättvist berättande kan genom bloggandet enkelt berätta sin sida av historien. (och genom Twingly kan läsaren lätt se, inte bara tidningens sida av historien, utan också personerna som artikeln handlar om)

Vi såg ett typexempel på hur det kan fungera i veckan när Niklas Strömstedt slog tillbaka mot skvallepressens lögner, som jag skrivit om tidigare.
Han skrev helt enkelt sanningen, och skvallertidningens undvikande svar, och det fick ett enormt genomslag, både i bloggosfär och media.

Och nu är det Ulf Ekmans tur.

På sin blogg skriver han i dag angående Dagens artikelserie om Livets ord:
"Det skall bli intressant att granska granskarna."
"Under kommande vecka kommer jag nog att kommentera en del, både här [på bloggen], i Missionsmagazinet och på vårt TV program."

Tiden då tidningar kunde skriva skräp, och komma undan med det, är defenitivt förbi.
Det kommer Ulf Ekman se till.

Och ett sådant test kommer Dagens artikelserie om Livets ord definitivt att klara.

Historiens vingslag slog i dag under lunchen, när Dagens meste anställde, Tor Carlid, drog en anekdot från sin snart 40-åriga karriär på tidningen.

Det var i slutet av 80-talet och ett brev kom från Walt Disney. En medarbetare från Dagenredaktionen inbjöds att vara med på en representationsmiddag i Florida i samband med invigningen av en ny Disney nöjespark.

Det var väl trevligt, tyckte dåvarande nyhetschef, och gav uppgiften till Tor Carlid.
Därefter började telefonen ringa. Disney ville fixa inför hans ankomst och bad bland annat om måtten på Tor, för att skräddarsy en smoking.
Trevligt tänkte Tor, och reste till Florida.

Väl framme möttes han av femstjärniga hotell lyxigaste service, och en smoking som låg och väntade i hotellrummet. På kvällen hölls en pampig bankett och långbord dukades. Tor Carlid satte sig till bords och samtidigt som Burt Reynolds och andra Hollywoodstjärnor gick runt och hälsade på gästerna, började Tor Carlid bekanta sig med sina bordsgrannar.
En efter en en presenterade sig som representant från högt ansedda tidningar runt om i Europa. Han pratade med fler, och förstod att det bara var en person från varje land, och då representerade den största dagstidningen. Han började ana vad som hänt och tassade fram till arrangören.

- Är jag ensam svensk här?
- Ja.
- Jag är rädd att ni kanske gjort ett misstag. Jag kommer från Dagen. Vi har en upplaga om 25 000. Kanske ni tänkte på Dagens Nyheter? Sverigestörst med upplaga över 500 000?
- Ja, det har vi kanske, men nu är du här. Sätt dig och njut.

Och det gjorde Tor Carlid. Men däremot fick han lämna smokingen i USA.
- De kanske använder den i någon film, skrattar Tor åt minnet.

Själv är jag mest nyfiken på om killen som hade hand om pressinbjudningarna fick behålla jobbet.

Något nästan alla tidsskrifter i Sverige har problem med är att utnyttja webben. Magasinens hemsidor uppdateras nästan bara när ett nytt nummer kommer, däremellan är det dött.

Därför är det glädjande att en av Dagens tidsskrifter, ungdomsmagasinet Ikon, nu gjort ett rejält lyft.

Konceptet är att varje dag uppdatera med något nytt. En krönika, en musikvideo, en panel eller något annat.

Imponerande och bra.

Och självklart vill Dagen.se tipsa och hjälpa Ikon. Därför kan du hitta det allra senaste från Ikon1931.se direkt från Dagens förstasida.

En av Dagens allra ädlaste uppgifter är, enligt mig, att vara en kristen röst i samhällsdebatten, och uppmuntra sina läsare att vara detsamma. Det görs dels genom att ge ett brett perspektiv på våra nyheter - så du kan bilda dina egna uppfattningar och åsikter.
Dels görs det genom att under varje artikel erbjuda andra bloggares syn på saken.

Men för att påverka och vara en kristen röst räcker det inte att skriva bloggposter som hamnar på Dagen.se och läses av en mindre ankdamm. Då behöver man nå bredare.

Men det är lätt att nå bredare, och till exempel synas på bloggvärldens alternativa "löpsedlar"!

Här kommer därför några måsten för dig som är bloggare och vill nå längre och fler med din blogg:

RSS-ping
En oerhört smidig tjänst. På Rssping kan du registrera din blogg, och så skickar sajten automatiskt ut en så kallad "ping" till alla bloggvärldens stora sajter så fort du skrivit något nytt. Nyligen.se (som är navet för knuff.se och ett halvdussin andra portaler), Twingly, Tailsweep, Technorati, är några av de sajter som kan pingas härigenom. Registrera dig genast!

Bloggportalen
Även om bloggportalen Knuff.se är den allmänt sett mest respekterade webblöpsedeln, är Aftonbladets portal Bloggportalen icke att föringa. Spring in och registrera din blogg här. Lätt värt de minuter det tar.

Bloggtoppen.se
En portal som bygger på att du delar med dig av dina besökssiffror. Sajten listar sedan de största bloggarna inom olika ämneskategorier.
Lista dig här för att hittas av fler inom samma intresseområde.


Men vad du än gör, glöm inte att regga din blogg på Rssping! En strålande tjänst.

Och har du frågor kring vad jag pratar om får du gärna kommentera nedan. Vi hjälps åt!

Har ni sett? Nu har alla bloggposters adresser på Dagen blivit textlänkar. Den förra posten om Maradona och gänget har tex: http://www.dagen.se/blogg/emanuel/2008/05/guds-hand-avhuggen-och-pressetik.html

Detta görs av två skäl. För det första för att det ska bli enklare att förstå vad de olika länkarna handlar om, och för det andra för att Google lättare ska förstå vad det handlar om.

Nästa steg är nu att göra alla våra artiklar till textlänkar.
Men dont worry. Det här innebär inte att dina tidigare länkar till någon av Dagens poster kommer sluta fungera.

För övrigt: Har du sett Parsmo serie idag angående de senaste dagarnas nyheter om att vi privatsurfar en timme om dagen? Kunglig!

Maradona avslöjar i dag att han skulle ge sin högra hand för att få träffa Julia Roberts. Eller rättare sagt det som Maradona själv kallat "Guds hand".

- Jag skulle vilja ha möjlighet att ta en promenad med Julia Roberts och skulle hugga av min hand för det, till och med handen som jag använde när jag gjorde mål mot England, säger Maradona enligt Reuters.

***

De senaste dagarnas stora nyhet i bloggosfären är Niklas Strömstedt som gjort ett klassiskt medborgajournalistiskt grepp. Han såg, än en gång, hur skvallerpressen ljög. Nu om att han förlovat sig med sin vän, och att de dessutom rest till Grekland. Allt var påhitt.

Så han ringde upp tidningens ansvarige utgivare, spelade in samtalet och la sedan ut det på sin blogg.

Ansvarig utgivare: Mmmm....så ingenting i artikeln stämmer då?
Niklas Strömstedt: Nej
Ansvarig utgivare: Men Jenny har ju sagt att ni är ett par. Till Aftonbladet.
Niklas Strömstedt: Hon har sagt att vi känner varann och att vi ses ibland. Precis så.
Ansvarig utgivare: Så ni har inte varit i Grekland tillsammans?
 Näe aldrig.
Ansvarig utgivare: Och ni ska inte förlova er?
Niklas Strömstedt: Näe. Och inga ringar har jag köpt heller. Visst är det konstigt att det ändå står så i din tidning. Du vet väl vad som står i din tidning? För du är ju ansvarig...

Läs hela samtalet på Niklas Strömstedts blogg.

***

Expressen drog ett löp häromveckan om att en popstjärna tagit sitt liv. På samma löp satte de en bild på artisten Hästpojken, som däremot inte hade tagit sitt liv.
Nu får Expressen betala, skriver Resumé.

(bild från Resume.se)

Det har kommit en hel del respons efter att jag skrev min bloggpost om Todd Bentley och Floridaväckelsen.

Det är intressanta och reflekterande kommentarer, med olika slutsatser.

Några upprörs av Todd Bentley och menar att han är en bluffmakare. Andra menar att vi behöver sluta ta ställning och istället borde tacka och ta emot den Gudagivna väckelsen.

En "Kjell" menar (efter att två gånger påpekat att jag är ung och oerfaren) att väckelser kännetecknas av helanden och mirakel (och "inte så sällan lätta konkreta puffar i pannan eller bröstet").

"Zammy" menar att Gud ger till den som ropar, och verkar mena att Gud är viktigare än budbäraren i väckelsen.

Alla dessa kommentarer är bra. Det visar att vi själva funderar och reflekterar och tar ställning. Det är det viktigaste.

Men mitt i allt det här väcks en större fråga. Spelar det ingen roll vilken teologi eller bakgrund budbäraren har? Är det viktigaste de övernaturliga yttringar som följer budbäraren?

Ett bra exempel här är evangelisten Marjoe Gortner. Har ni hört talas om honom? Mannen tränades till evangelist redan vid fyra års ålder, och reste sedan runt i USA på väckelsekampanjer under 40-70-talet följd av helanden och andliga manifestationer. Men allt handlade om pengar.

Först för hans föräldrar, som visste att när människor var i andlig trans var de villiga att "offra" stora summor pengar till evanglister, och sedan för Marjoe (som var hans "artistnamn" ihopsatt av Maria och Josef).

Marjoe blev tonåring och snart över 20. Han drog in stora summor pengar, och till slut saknade Gud betydelse. Han kunde framkalla allt utan Hans inblandning. Tårar, helanden, och andedop.

Han förlorade tron på Gud. Men fortsatte turnera ändå. Kunde göra en "crusade" ett halvår, och sedan leva gott på pengarna resterande 6 månader.
Tills han ett år inte kunde leva med sitt samvete längre.

Han bestämde sig för att göra en sista turné där han skulle avslöja allt. Han tog med sig ett kamerateam och sa till mötesdeltagarna att det handlade om en dokumentär om samfundslös tro. Bakom kulisserna beskrev han skeenden för kamerateamet, hur man framkallar andedop ("ställ er i ring och ta dit massa som kan tala i tungor, be de ropa högt, och till slut blir trycket så stort på den som inte kan, att han måste börjar pratar i tungor") hur han vet exakt när han ska ta upp kollekt, och hur en kollega tipsade honom om hur man strategiskt kan lura till sig stora mängder pengar med allmängiltiga "profetiska budskap".

Marjoes film fick samma år en Oscar för bästa dokumentär. (se ett skrämmande klipp från filmen längst ned i posten)

Marjoe är något av det mest råa och hänsynslösa jag sett eller hört talas om. Men trots att den bar den där goda frukten som Bibeln ber oss hålla utkik efter det bar hans kampanjer frukt av mirakler, helanden och andliga atmosfär. Han behövde inte ens knuffa människor för att de skulle "falla i anden".

Hur ska vi ställa oss inför detta?

"Ta emot det goda från Gud"?

Se det som att han är använd trots att han föraktar det mesta som Bibeln och Gud står för?
Hur ska de som upplevt sig berörda från Gud tänka? Var det inte Gud som var där?

Jag vill inte hävda att Todd eller Flordiaväckelsen är en 2000-talets Marjoe, men jag vill understryka att det omöjligt går att sätta likhetstecken mellan under, tecken och en Gudsman (eller ens sund teologi).

Och den nästan hopplösa frågan kommer naturligt: Låter Gud sig användas på övernaturliga sätt av vem som helst?

 


(Klipp från filmen "Marjoe")

Fick ett mail med det här fimklippet.

På något sätt skulle det kännas så oerhört befriande.

En dag utan nyheter.

Imorgon åker Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund till Israel tillsammans med 80 Dagenläsare. Och under resan kommer hon varje dag blogga om sina upplevelser i "Det heliga landet".

Resan är en förmånsresa som prenumererande läsare kunnat köpa till ett förmånligt pris och med på resan följer även Dagens förre chefredaktör, Daniel Grahn.

Kul med rese- och Israelblogg, tycker jag (som för övrigt också är rejält avundsjuk på att få resa till värme - i tjänsten!) och säkert du som läsare också.

Och undrar du varför nu just Israel skulle vara så speciellt för så många kristna så finns en föredömligt bra förklaring på detta i vår artikel "Israel for dummies"

Elisabeths Israelblogg kan du följa på hennes vanliga blogg.

Nu hakar även Smålandsposten på att Bambusa. Just nu (kom in och kolla) sänder de sitt redaktionsmöte för nöjessidorna. Allt för att läsarna själva ska kunna känna sig mer delaktíga i utformningen av tidningen.

Tidningens chefredaktör, Magnus Karlsson, skriver på sin blogg om hur läsare förr i tiden kunde knalla in på redaktionen och tycka till om saker, ge tips och vara mer delaktiga i tidnignens utformning. Så är inte fallet längre, och med Bambuser hoppas man än en gång att läsaren kan knytas närmare.

Ett extremt modigt och vågat experiment.

Jag kommer sitta bänkad och se och lära.

Det var länge sedan jag var så ambivalent inför en större kyrklig händelse. Jag som annars har så lätt till snabb slutsats..

Men är Todd Bentley, som leder Floridaväckelsen, en villolärare? En av dem som Bibeln varnar för? Som gjorde mirakler likt Jesus (t.o.m i Hans namn ) - fast inte i Hans kraft?

Eller är det bara en snubbe som tagit Jesus och Bibeln på fullkomligt allvar, och helt plötsligt fått... ja, en väckelse?

En frikyrkovärld svältfödd på 1900-talets väckelser kanske gärna väljer det senare alternativet. Kanske för att det passar in på de profetior som månatligen kommit i kyrkor sedan början på 80-talet.

En längtan om att Gud återigen ska verka på det sätt som Bibeln beskriver. Helanden, mirakel, och en påtaglig andlig närvaro.

Det är här det blir så svårt för oss som på avstånd iakttar händelserna. För det är andliga, subjektiva händelser som blir dårskap hur det än återberättas.

Kanske är det då bäst och nödvändigast att göra så som David Wingren har gjort i Dagens artikel. Att försöka granska vad som ligger bakom - teologin. Det är en av de få saker som är konkreta och lätta att jämföra med Bibeln.

Det hjälpte åtminstone mig när jag, än en gång, gick igenom filmkllippen från Florida.

För där framträder nu än tydligare personen Todd Bentley. Todd är mannen som sett Jesu bruna ögon, sandaler och blivit andetransporterad till Australien. Todd är mannen som känt ett behov att bli blickfång genom att fylla kroppen med tatueringar. Todd är personen som säger "bli frisk". Det är Todd som med predikanthand knuffar de sjuka till golvet.

 
Jesus verkar helt enkelt drunkna i personen Todd Bentley.

Det handlar såklart om min subjektiva tolkning kring något där det viktigaste är att du själv tänker till.
Men det finns en fara i att hylla en "väckelse" bara för att helanden uppstår. Det finns inget mer heligt i helanden. Men det är inte konstigt att många åker dit. Människan älskar övernaturliga grejer.

Jag minns min fråga till en pastor i en liten by i Zambia, där jag arbetade under ett år. Vi hade precis kommit hem från en gudstjänst där de mest otroliga andliga manifestationerna tagit palts och jag var förundrad.
Jag frågade om det häftigaste han hade varit med om. Pastorn tänkte en stund innan han svarade; "När människor blir frälsta".

Jag blev helt ställd. Påmind om hur märkligt mitt västerländska Jag var. Det som mätte framgång i hur många under och mirakel vi bevittnat eller uträttat.
Vi är så inställda på att andlig framgång mäts i fysiska yttringar att vi glömmer det största undret - när någon tar emot Jesus och upptäcker att en kontakt med den övernaturliga makten är livets yttersta mening.

Och vad händer med dem som aldrig blir helade? Hur ska de möjligtvis kunna inkluderas?

Som en kontrast till det budskap Todd (medvetet eller ej) predikar får du gärna att ta del av den här filmsnutten från Nick Vujicic. Nick föddes i Australien utan armar eller ben. Och trots att han både ville ta livet av sig och inte såg någon mening med att leva reser han idag runt i hela världen för att berätta att Gud handlar om något annat än ett övernaturligt fysiskt under.

"Jag tackar Gud för att Han sa nej när jag bad honom om armar och ben./.../ För jag står framför er i dag som ett bevis på Guds nåd, kärlek och perfektion. Det är inte omständigheterna som behöver förändras - det är våra hjärtan som behöver bli fyllda av den Helige Ande."

Se gärna hela klippet. Se det från 6 minuter om du har ont om tid. Och har du panik, se ändå den sista minuten.
Det är viktigt i en tid då vi så ofta glömmer, eller inte förstår, varför Jesus bad dem han helade att hålla det för dem själva.

Det är inte bara Dagen.se som drabbats av svåra serveravbrott. Under gårdagen dök hela svd.se, samt hela redaktionens servrar. Hela tidningshuset var alltså utan tillgång till något av sitt skrivna material, bilder och annonser. Redaktionen sprang runt med usb-minnen och försökte bygga ihop någon slags tidning, berättar Bo Hedin, som också skriver att det handlar om det värsta avbrottet tidningen varit med om under det här seklet.

Avbrottet har, såklart, varit det stora samtalsämnet i medienördhörnan av bloggosfären i dag.

På Jaiku har diskussionerna gått höga om hur man kunde gjort annorlunda. Att det inte fanns någon backup, eller i alla fall ingen tillräckligt bra backup.

Att Svd.se inte hade någon backup visar, på ett sätt, hur ungt webb-mediet är. Dels så har det aldrig betraktats tillräckligt viktigt för att ge krisplan. Men nu, när fler läser tidning på nätet än på papper, börjar det kännas - och blir ett allvarligt trovärdighetsproblem - när sajten är nere, om än bara några minuter.

Och det är, uppenbarligen, först när något allvarligt händer som vi inser vikten av att skapa krisrutiner.
Svd.se inför säkert sådana i dag och Sydsvenskan.se gjorde det efter sin crash (de har för övrigt lagt upp en wordpress-blogg som de kan krisuppdatera nyheter).

Dagen.se tittar också, med bakgrund av torsdagens haveri, hur vi kan lägga upp nödsajter när (för det handlar om "när" - hur många löften som än ges från it-leverantörer) vi möter nästa crash.

Och mitt i all förtvivlan och medkänsla med Svd.se, känns det rätt skönt att inse att även stora drakar, med (i jämförelse) gigantiska resurser, också kan gå på grund.

Jag åkte tunnelbana i den värsta ruschen i dag. Det är något av det värsta man kan göra i Stockholm. Kliva in i vagnar utan våra åtminstone halvmeters avstånd till varandra. Känna varandras lukter och komme i ofrivillig beröring.

Men så påminns jag av ett youtubeklipp hur välsignad jag är.

Sillar har det luftigt i konservburkarna i jämförelse.

Det hände en ganska intressant grej i veckan som gick.

Allt började med författaren, ståuppkomikern (och - inte minst - frälsningssoldaten) Mackan Anderssons bloggpost kring Hollywoods stämning av Pirate Bay.
Han irriterades av alla dessa organisationer som skickar in stämningar och anmäler i hans - som upphovsman - namn.

I en sista mening av bloggposten sammanfattar han:
"Fråga dig hur du vill se dina fans. Som dina kunder eller som brottslingar."

Jesper Värn, bloggande kock, reagerade på posten och beslutade att släppa sin egenförfattade kokbok gratis på nätet. Som en slags motreaktion. Döm om hans förvåning när han dygnet(!) senare upptäckte att hans bok laddats ned 200 gånger, och att han dessutom upptäckte att folk, i samband med det, börjat köpa hans bok även i pappersform och att den seglat upp på försäljningstopplistan, på den sajt där boken säljs.

Jesper gjorde alltså det som skivbolag påstår sänker branschen, men såg istället omvänt resultat.

Det är en riktigt intressant utveckling som sätter en hel del tankegångar kring upphovsrätt på prov. Är det så att fildelning istället ger oss större möjligheter att, på riktigt, skapa oss en uppfattning över en bok/låts innehåll och hjälper oss i våra köp?
Eller var det här bara en slump?

Oavsett så beslutade därefter Mackan Anderssons förlag, inspirerad av utvecklingen, att släppa hans bok för gratis nedladdning.

I tider av stämningar och arga copyrightförsvarare är det ett nästan retligt uppfriskande  och uppkäftigt beslut.

I dag har vi premiär för kunskapstest på Dagen.se
Det är i samband med att Israel fyller 60 år som du kan testa din kunskap om Israel.

Ganska roligt. Och svårt.
Jag har själv suttit och gjort testet om och om igen innan jag till slut lyckades få 12 av 13 rätt och bli en Israelexpert.
Skönt.

Tanken är att vi ska kunna lägga ut fler sådana här tester i framtiden i samband med särskilda händelser.

Testa nu själv din kunskap!

Hela världen går i dagarna i spinn kring "nyheten" om att en Vatikanpräst tror på utomjordingar. Reuters skrev om det i måndags och sedan har det spridit sig via diverse nyhetsbyråer.

Men det är inte så mycket nyhet. Dagen skrev om det redan 2005. Då var det en annan högt uppsatt inom Vatikanen som uttryckte samma åsikt. Och flera andra internationella medier skrev om det samtidigt.

Ett nyhetseko, helt enkelt.
Läs vår artikel här.

Via Bison hittar jag ett fantastiskt klipp.
Bill O'reilly är politisk kommentator och har egna program i USA. I samband med en diskussion om legalisering av homosexuellas äktenskap så verkar O'reilly till slut bli trött på diskussion och plockar fram ett ess: Den nya undersökningen om att svenskar slutat ingå äktenskap efter att homosexuellas rätt att gifta sig i Sverige.

Men det finns (åtminstone) två problem: Forskningsrapporten finns inte, och homosexuella får inte gifta sig i Sverige.
Men det hindrar inte O'reilly att använda "forskningen" som ett slagträ i debatten.

Se det journalistiska lågvattenmärket i klippet här:

I dagens papperstidning skriver vår bildredaktör en fantastiskt bra "tackföridag" och nyvinklar på rapporteringen från Israels 60-årsjubileum.

"Jag tittar ner på mina skor igen och tänker att folk aldrig ska behöva välja skor efter hur snabbt de går att fly i."
Läs den!

Och att hon skulle synas i tidningen innebar också att hon, äntligen, fixade en bild på sig själv.
Skönt. Då har även bildredaktören bild på sig själv.

Bloggen Älskade dumburk tipsar om en rolig Sydsvenskan.se-miss.

Reportern ville vara först med nyheten till papperstidningen och skickade med en not till webbredigeraren om att vänta med pulicering.
Men webbredigeraren var inte riktigt med på noterna och... ja, titta själva:

(Klicka för större bild)

Google fortsätter utveckla fantastiska tjänster - och lansera dem i Sverige.
Senast ut är Google Translate som man smyglanserat på svenska.

I dagsläget kan man översätta svenska sajter till 25 andra språk, därbland arabiska, italienska, kinesiska, ryska och såklart engelska.

Detta innebär också att Dagen numera kan läsas på alla dessa språk.

För det fungerar förvånansvärt bra! Se till exempel här:

Nu fattas bara att vi ska få det att fungera i andra webbläsare än Opera och Safari. Tex explorer och Firefox hade inte varit så dumt...

Läste ni DN:s söndagsbilaga i går? Den handlade om hur människor i dag väljer att gifta sig. Många utan inblandning av religion.

Prästen Karin Långström-Vinge skriver en intressant iaktagelse på sin blogg i dag ang just de reportagen.

Hon noterar bland annat ateistbröllop med ljusceremonier för att levandegöra mysteriet om hur två blir ett. Och hur prydnadsstenar läggs i ring kring brudparet. Eller namngivningsceremonin där anhöriga lägger välgångsönskningar i ett öppet skrin.

Karin kommentarer det sedan väl: 

" Jojo, om det är så här de ateistiska ceremonierna går till, behöver vi religiösa inte oroa oss ett dugg för att svenska folket skulle tycka att religion är meningslöst."

Efter regn kommer solsken. På så många sätt.

När det gäller besöksstatistik fick vi i lördags en rejäl skur efter förra lördagens solskensfina siffror.

Det berodde såklart på det riktiga solskenet (aj, där dribblade jag till och med bort mig själv i metaforer). Och det är ju ett sundhetstecken att Dagen.se har läsare som sitter så lite de kan vid datorn när det ges unika vårsoldagar som i lördags.

Roligt är det också att komma tillbaka till redaktionen och se de röda näsorna, solglasögonränderna runt ögonen och bonnbrännan på överarmen.

Vi svenskar är fina på det sättet. Solhamstrar som vi är har vi svält i flera månader nu. Kastar oss ut i parker så snart som solen syns. Lägger oss på rygg för att alla delar av vår kropp ska nås av strålarna. Och så träffas vi på jobbet och är glada. Pratar om befrielsen från vintern och hur vi äntligen förstår varför vi bor kvar i Sverige, trots allt.
Och hamstrar inför nästa säsong.

Jaja.
Godmåndag.

Det är härligt nästan jämt att arbeta på webben. Oändliga möjligheter, lite pionjärkänsla (fortfarande finns så mycket oexploaterad mark att upptäcka) och alltid nära till läsaren.

Men så finns det tillfällen då det är mindre roligt. Som igårkväll.

Vi arbetar med att byta ut vår sökmotor på Dagen.se, och har under en tid gått igenom och indexerat hundratusentals artiklar som finns i på Dagen.se:s databas. Samtidigt har vi testat några nya grejer. Detta, eventuellt tillsammans med virus som försöker sänka Microsoftbaserade servrar, gjorde att kapaciteten på vår server kraftigt sänktes under gårdagskvällen.

Den kollapsade helt enkelt.

Och själv kunde jag inte göra annat än vara orolig. Likt en mor med bortsprungen son satt jag och bet mig i naglarna, stirrade med tom blick ut genom fönstret och ringde var femte minut alla jag kunde för att kolla om vi vet något mer, eller om det fanns något jag kunde göra.

Nu andas vi igen. Vi har precis lyckats få näsan över ytan, och även om det hoppar lite upp och ner (kallsupar?) så tror vi (äh - jag har ingen aning, det är teknikerna som tror och jag som förlitar mig) att vi identifierat problemet.

Skönt. Mitt blodtryck går långsamt ner.

Minns ni posten om sajten som gav tips om hur muslimska kvinnor blev "AbFab" med olika färger och tillbehör?

I dag kom ett mail från ett företag som lanserat baddräkter för muslimer. Icke åtsmitande och heltäckande, såklart.

Voila: