Lyssna nu på Carina Hägg live på SR där hon påstår att Dagen.se visar porr. Trots att det är fel.

Detta är fantastiskt.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=live&id=203

Uppdaterad:
Jaha, lyssnade ni?

Jag tror vi nyss bevittnat den märkligaste nyhetsvärdering någonsin från en radioredaktion. De gör ett specialprogram om att den kristna tidningen Dagen har länkat till porr. Trots att vi inte gjort det.

Carina Hägg är bekymrad över hur de flickor som varit inne på Dagens hemsida kommit över porr. Det är ju sant, även om det krävt ett klick ut från Dagen och ytterligare ett klick ut från nästa sida.

Men vad Carina Hägg glömmer att nämna är att för att komma till porren så har dessa flickor valt att klicka på en länk som heter "knull".

Var tror man att man hamnar när man klickar där?

Det är roligt med Dagenläsarna. För ni är unika. På så många sätt.

Internet är för mig ett redskap som gjort kommunikation mycket lättare. Jag kan nå människor med några knapptryck och slipper onödiga konfrontationer, slippa lång väntan på brev, slippa långa "hejhurmårdu"-grejer när allt jag vill bara är att föra fram ett budskap.

Men en del av Dagen.se-läsarna går här på tvärs på ett mycket fascinerande sätt.

Exempelvis Dagenläsaren som läst Birger Schlaugs sommarblogg och sedan kände ett behov av att kommentera saken. Istället för att skriva en kommentar, slänga iväg ett mejl, eller skicka ett sms, så plockar personen upp telefonkatalogen och ringer upp Birger Schlaug på lördagskvällskvisten.

Det måste man väl säga är lite annorlunda? Birger berättar själv om det i sin senaste sommarbloggpost.

Ännu mer annorlunda var det mejl jag fick igår från riksdagskvinnan Carina Hägg (s). Hon mejlade på uppdrag av sina väljare. Såhär skriver hon bland annat:

"Jag har av läsare som själva inte varit medvetna om vilka länkar de klickade på och därför hamnade på porrsidor uppmärksammats. Och för nu som lovat deras kritik vidare till er"

Det handlar om att en blogg, som via Twingly länkats från en av våra artiklar, haft porrlänkar i sin bloggpost.

Carina har alltså inte själv sett detta, utan det är Dagenläsare som har upptäckt det, och sedan kontaktat riksdagsledamoten Carin Hägg, för att hon sedan, i sina väljares namn, ska kontakta ansvariga.

Jag svarade Carina inom en timme att det (1) inte handlade om att Dagen länkade till porr, utan till en blogg som råkat länka till porrsidor. Det är olyckligt hursomhelst. Jag skrev också att det (2) finns ett betydligt enklare sätt att informera oss om detta. Bredvid varje blogglänk finns en anmälningsknapp som man kan klicka på. Ett klick där och vi varnas och kan snabbt ta bort länken.

Slut där.

Trodde jag.

Men i morse ringde Sveriges Radio Jönköping. Carina Hägg hade inte nöjt sig med att skicka mejlet till mig, utan även till lokala medier i Jönköping. Nu hade Sveriges radio intervjuat Carina och ville ha en kommentar från Dagen.

Jag berättade då för SR Jönköping om vad som hänt, att sånt händer ibland (det kan vara nazistbloggar, rasistbloggar, våldsbloggar - yttrandefrihet is a troublesome thing) och att det är därför vi har en anmälningsfunktion.

Reportern förstod, insåg att de flesta dagstidningar (dn, svd, aftonbladet, sydsvenskan) hade samma system, och jag tackade för mig.

 Inte vet jag vad reportern gjorde med intervjun. Men om hon sände den så kan vi nu ha skådat ett av modern historias mest ineffektiva kommunikation: Dagenläsarna förfasas; kontaktar riksdagsledamot, som förfasas; mejlar riks- och lokalmedier, som förfasas; lokalmedier kontaktar Dagen, som förfasas - länken tas bort.

Jag älskar mitt jobb, erfarenheterna det ger och Dagenläsarna - Sveriges kanske mest hängivna tidningsläsare.

Men för enkelhetens skull vill jag bara påminna om min mejladress: emanuel.karlsten@dagen.se. Där kan även Carina Häggs väljare nå mig.

Uppdaterat:
SR Jönköping måste i dag haft sin största nyhetstorkan någonsin. För de toppade sin eftermiddagssändning med "nyheten" ovan. Och sållade hårt i det jag sa. De menade att Dagen länkade till porr - fast vi aldrig gjort det. De väljer att inte skriva uttryckligen att vi tagit bort blogglänken vars blogg länkade vidare till porr.
Däremot väljer de att publicera massa andra saker som blir direkt missvisande:

Som att vi "arbetar aktivit med få bort" pornografiska länkar - Vi har inga porrlänkar!!

Som att porrlänkarna är "en effekt av att tidningen vill ha en öppenhet för sina läsare" - och insinuerar att vi rycker på axlarna åt att det slinker igenom lite porr då och då.

Vad blir nästa toppnyhet? Att svd.se har tagit bort två sd-blogglänkar? Att DN.se modererat bort en spamlänk från en sossesajt?

Den riktiga nyheten borde istället vara den totala okunnighet riksdagsledamot Carina Hägg visar genom att skicka en "anmälan" om en opassande blogglänk till lokalmedier i Småland. Istället för att trycka på anmälningsknappen.

Uppdaterat2:

Farsen rullar vidare. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund ska nu delta i en direktsändning i SR Jönköping. Klockan 15.00. Tune in.

Uppdaterat 3
En kommentatör uppmärksammar att SR nu ändrat i artikeln på sin hemsida.

I en av mina allra första bloggposter på Dagenbloggen lovade jag att ändra min "töntbild" här till vänster. Det tog fyra månader. Men nu är den ändrad.

Fortfarande oklart om jag lyckats bli otöntig. Det är något med utomhus och mina ögon som inte riktigt går ihop. Ögonen försvinner liksom in bakom dess lock, och kvar blir bara två streck. 

Nog om det. 

Det riktiga anledningen till ny bild  är egentligen att jag bytt utseende. Eller frisyr. Eller låtit håret växa i alla fall. I flera veckor har jag gått runt i nallebjörnslurv på skallen

För några veckor sedan fick jag ett mejl där en pastor påstått att jag spytt ut mitt förakt mot invandrare i bloggen. Detta i en bloggpost som berörde varken invandrare eller förakt. Eller spyor heller för den delen.

Senare visade det sig att slutsatsen dragits sedan pastorn sett min bild. Rakat huvud = rasist. Lika självklart som ring i vänster öra = bög. 

Nu är ju inte jag rasist. Jag är ju bara en vanlig kristen kille, liksom. Och för att undvika framtida obehag har jag sedan dess låtit mitt hår växa ut till behagligt frikyrkorufs.

Frågan är vad jag nu ska göra av mina kängor och bombarjacka...

Jag antar att ni sett vårt nya fina bildspel? Jag har ju tidigare lovat att vi skulle göra ett nytt, och vi premiärvisade det nya med några bilder från resningen av Livets ords 14 meter höga kors.

Vad tycks? Ganska schysst bildspelsfunktion, inte sant?

Intressant att notera är också fotografens kommentar till bilden. På sin blogg skriver han att den ring som uppstår ovanför bildern inte är en effekt från kameran, utan kunde ses av alla som tittade upp mot himlen.

Enligt våra egna fotografer är det mycket ovanligt att det blir så exakta cirklar utan att det handlar om en reflex i kameran.

Oavsett är det ju läckert:

TV4:s EM-sändning fortsätter. Och jag finner mig själv imponeras av den kvinnliga fotbollsexperten Elik Ekblom. Hon är smart, kunnig och vidgar perspektiv.

Ja, "kvinnlig" har med saken att göra. För är det något som svensk tv misslyckats med så är det att hitta kvinnor som tillför något där i expertsoffan. Har det funnits något mer irriterande än fotbollsexperterna Anna Pohjanen, Malin Svedberg och Malin Schelin i svenska expertsoffor?

...ja,  tyvärr: Magnus Hedman, Patrik Ekwall, Jens Fjellström, Peter Jihde (Vad har hänt sedan han kom till tv4?).

Och här kommer jag på mig själv. För jag kan visserligen bli arg på att TV4 har kanske tidernas sämsta kommentatorsstall, men skulle aldrig komma på tanken att skylla Hedmans menlösa kommentarer på att han hade snopp. Däremot satt jag och tänkte "inkvoterat dravel" så fort Pohjanen höjde sin pipiga röst i VM-studion 2006.

Här börjar det bli allvarligt. För få saker är så sanna som Marianne Niverts (fd vd Telia) svar på frågan om när Sverige uppnår jämställdhet; "När vi tillåter lika många mediokra kvinnor som män i ledarposition"

Jag rodnar åt mina reflextankars konsekvens. Att kvinnor skulle ha mindre rätt att vara mediokra. Att jag greppat efter könsrelaterade ursäkter. Usch. Nu rodnar jag igen. Jag lovar bättring, ok?

Med den nya insikten irriteras jag nu istället över att TV4, när de nu lyckats fånga en av Sveriges mest intressanta nya fotbollsexperter, envisas med att göra henne till andrahandsvara. Som Jihde när han konstant ignorerar Elin till förmån för tönt-Kenneth. Eller presenterar Elin Ekblom med ett "Elin har förklarat att hon har blivit kär i den spelare vi ska presentera härnäst".

Fint Jihde. Du är verkligen on top of your game just nu.

Det infinner sig ett enormt antiklimax i TV4:s sändning av semifinalen av EM. Jag försöker förtvivlat stilla mina upprörda känslor med att göra något annat. Och beslutar mig för att blogga.

För det har hänt en del intressanta saker den här veckan.

Till exempel massa nya besök. När alla - ALLA - sajter visade negativa siffror i veckans besöksstatistik så gick Dagen.se mot trenden. Vi ökade istället 6 procent. Allt beroende på vår FRA-bevakning.

När alla andra medier helt ignorerade den nya lagen blev vår granskande artikel helt plötsligt först. Därefter höll vi i bevakningen med fler artiklar och en blogg som bevakade alla riksdagsdebatter och beslut. Det blev enormt uppskattat, klickat och länkat. 

Således gav det oss mycket mer än 6 procent nya läsare. För många blev det en överraskande ögonöppnare.

Roligt! Och lärorikt.

Förresten. Glöm inte att kila in på Schlaugs sommarblogg. Det är sköna somriga texter med så otroligt många guldkorn! Läs och utmanas, inspireras och diskutera om så vill i kommentarsfältet.

Nu är tv-bilden tillbaka igen.
Phew.

(via jnytt.se)

Förra veckan var stressig och det är först nu jag hunnit gå igenom mina rss-flöden. Det är hundratals nya poster överallt och jag skummar och skummar bland rubriker med en slö förhoppning om att hitta något läsvärt att gå vidare på.

Men så hittar jag en text och rubrik som får mig att både stanna upp och fnissa till.

Sommarandakt med bollibompa-karaktärer. Jag anar en potentiell tittarsuccé.

Det tog bara tio minuter för rackarna på SVT. Sen la de in ett ömt "...enligt tidningen Dagen".

Och det var får man ju säga var fint av dem.

Uppdaterad:
Och för att skruva på ännu mer: Nu kör TT. Med credd.

Hasse och reporter-Therésia står och granskar SVT-text. Therésias artikel om Chava Koster, Sveriges första kvinnliga rabbin, har blivit citerad.

Fast det skriver inte SVT-text. De creddar ingen alls. Så kanske har de själva pratat med den citerade personen?

Men så tittar vi på citatet igen. Och, well, bedöm själva:

Citatet i SVT-text:
- Det finns fortfarande några församlingsmedlemmar som tycker att en kvinna inte ska vara rabbin, men vi har olika synagogor och olika rabbiner, säger Thomas bab, judiska församlingens förvaltningschef.

Citatet i Dagen:
- Det finns fortfarande några församlingsmedlemmar som tycker att en kvinna inte ska vara rabbin. Jag trodde kanske att det skulle vara mer högljudda protester, men det tycker jag inte att det har varit. Tanken är att vi ska respektera alla grupper. Vi har olika synagogor och vi har olika rabbiner. Vi är en enhetsförsamling och vi ska försöka göra så att alla känner sig hemma, säger Thomas Bab.

Uppdaterad:
Nu har de ändrat. Läs mer här.

TT har säkert suttit och fnissat i flera timmar åt hur fyndiga de är. Och hur mycket klick de kommer få.

Och man får böja sig. För det är en synnerligen lyckad notis: 

Reinfeldt lämnar moderaterna

Kommunpolitikern Lars-Olof Reinfeldt i Vetlanda har bestämt sig för att lämna moderaterna och blir i stället politiskt vilde. Han gör det i protest mot att moderaterna röstade igenom FRA-lagen.
Publiceringsdatum: 2008-06-24
Källa: TT

Vilken vecka det har varit. Staten får lov att läsa mina mejl, och Sverige har åkt ur EM.

Vi behöver muntra upp oss, inte sant? Klamra oss fast vid det viktiga. Kärlek och sånt.

I den vevan kommer jag över klippet om Christian the lion. En sann historia om två britter som köpte ett lejon, uppfostrade det i lägenhetsmiljö och levde ett gott liv med lejonet. Till sist växte den några hundra kilo för stor och Christian fick transporteras till Kenya. Men han glömde inte sina "föräldrar".

Det låter som en tecknad barnfilm, men det är på riktigt.
Kolla:

Jag kunde inte fokusera på andra halvlek i Sveriges match mot Ryssland.

Det låter kanske inte så konstigt. Jag har ju inte ens nämnt EM i bloggen tidigare. Men tro mig; det beror inte på ointresse. Snarare att jag inte kunnat skriva utan att hamna i affekt, skrika ut ilska, eller bara bubbla över i osammanhängande kärleksord (beroende på match).

Och visst. Det finns saker att skriva nu också. Över det förtvivlade i att vårt kollektiv inte levererade. Över att Rosenberg var så förtvivlat dålig i spanienmatchen att vi tvingades att kasta in division1-Allbäck i 80:e minuten. Att vi gjorde vårt sämsta slutspel på 8 år. I en grupp vi hade alla möjligheter att ta oss vidare från.

Men allt det där känns just nu så oväsentligt. För vi har förlorat en så mycket större match. Den om varje medborgares integritet. Något som inte kommer tillbaka.

Allt sätts plötsligt i perspektiv. Fotboll? Vi spelar om två år igen. Och har kvalmatcher att svettas under redan om någon månad.
Men vår integritet är förlorad. Medborgarens möjlighet att surfa varsomhelst utan att behöva bekymra sig över att deras trafik fastnar i en övervakares nät. Möjligheten att tipsa om vad som helst, utan att känna oro över att en anstalt kan snappa upp det som sägs eller skrivs.

Sverige skulle kunna ha vunnit EM ikväll och jag skulle fortfarande sitta med en känsla av tyngd. Tomhet. Över det sjuka att Sverige antagit en lag som man till och med i ett internationellt perspektiv lyfter på ögonbrynen åt.

Och medborgarens röst spelar uppenbarligen ingen roll alls. Det är vad Sveriges riksdag, med fem rösters marginal, har sagt i dag.

Det som vi till en början såg som en vinst för bloggosfären, en vinst för demokratin, en vinst för den lilla människan - visade sig vara en chimär.

Fredrik Federley lyckades ta den mest gyttjiga av mellanvägar. En väg där han lyckades svika både regeringspartierna och det svenska engagerade folket.

Hans försvarande bloggpost, skrivet för tio timmar sedan, har redan fått 337 kommentarer. Det är i klass med de kommentarer Sveriges (då) näst största bloggare, Calle Schulman, fick på ett dygn när han slutade blogga.

Alliansen vann kampen mot intern splittring. Men de kan mycket väl ha förlorat det svenska folket.

Det är en söt scen som utspelar sig framför mig. Redigerar-Danne kastar en slö blick på text-tv och rycker plötsligt till.

Danne: De har ändrat! Text-tv har ändrat sitt typsnitt!

Redigerar-Franken lunkar fram, lyfter på glasögonen och kisar.

Danne: Ser du? De har ändrat! SVT:s text-tv har ändrat!

Franken: Jasådu..?

Så fortsätter de analysera texten. Kolla på serifer och färgnyanser. Granskar vad som möjligtvis ändrats. Kanske är det bara bildrören som är konstiga. Men så slår förstasidan över och Danne utbrister:

Danne: Ohh så skönt! Det är inte ändrat. Gamla trogna SVT-loggan är kvar.

Och så andas de ut. Skrattar lite, och säger saker som "Man kan alltid lita på text-tv".

Det är redigerarmysiga samtal på den högre nivån.

Jag inser att det här erkännandet knappast ligger mig till gagn, men det är först i dag, när jag läser rubriken till Anders Gustafssons Sydkoreaartiklar, som jag inser att "Yonggi Cho" stavas just så.

Inte "John Guillou", som jag i min enfald antagit i alla dessa år.

Och, ja, jag har alltid tyckt det var en komisk sak att Jan och John haft så lika namn.

Det är med puls jag sitter och uppdaterar mig om FRA-lagen samtidigt som jag försöker sköta tusen andra saker. Tankarna slinter hela tiden över till hur det kommer sluta.

Vår rapport om att centern spenderat hela gårdagskvällen och morgonen med att försöka enas kan bara peka på en sak: Federley och några till har aviserat att de tänker rösta mot lagförslaget. Så vad händer nu i de stängda rummen? Försöker piska fram ett ja? 

Det känns som på film. Det känns olidligt spännande. Men det är så riktigt som det bara kan bli.

Det är, för mig, första gången jag på nära håll har sett medborgaren slå igenom och bli en verklig röst i debatten. Som använt den demokratiska makt vi ofta romantiserar, men sällan använder.

Morgondagens votering, och den indikation som debatten i dag kommer ge, är historisk på så många plan.
Det finns chans för riksdagsledamöter att bli hjältar och återvinna förtroendet för representativ politik. Eller bara befästa tron på att vanliga medborgare "inte förstår".

Reporter-Theresia bevakar allt för Dagens räkning. Följ hennes rapporter här

Vilken öken det har varit här några dagar. Det har ju varit helg, förvisso, men själv har jag suttit fastklistrad vid skärmen för att följa det fenomen som utspelar sig i bloggosfären nu ang FRA-lagen. Det är historiskt på många sätt, som jag skrivit förut. 

Men nog om det.


Jag förutsätter att ni har läst Anders roliga post om olika amerikanska profilers karaktärssvar på frågan "Why did the chicken cross the road".

Den är rolig.
Jag gillar bäst Hillary Clintons:
"When I was First Lady, I personally helped that little chicken to cross the road. This experience makes me uniquely qualified to ensure -- right from Day One! -- that every chicken in this country  gets the chance it deserves to cross the road.  But then, this really isn't about me......"

Eller Dick Cheneys:
"Where's my gun?"

Men så tycker bildredaktörsJosefin att hon är fantastiskt fyndig när hon självmant knåpar ihop ett Emanuel Karlsten-svar som hon skickar ut till redaktionen:
"Åh, jag önskar så att kycklingen hade stannat på andra sidan vägen. Då hade jag inte behövt skämmas så förskräckligt för att den nu befinner sig i min sallad!!"

Och jag kan inget annat än böja mig och ärligt konstatera: Touché.

I dag publicerar vi två artiklar om den nya lag där staten får möjlighet att övervaka all vår webbtrafik. Lagen röstas sannolikt igenom på onsdag, men trots det har få medier skrivit om det.

Istället är det medborgarna själva som lyft frågan. Och det på ett fullkomligt häpnandsväckande sätt. Jag tycker mig vara en ganska van internetanvändare och har ganska bra koll på bloggvärld och nya företeelser.
Men aldrig har jag sett ett så samlat uppror från en svensk webbsfär som i den här frågan.

Bloggar svämmar över av uppgivna, arga, frustrerade inlägg. Ingen förstår varför media (som med tanke på meddelarskyddet skulle kunna drabbas hårdast av lagen) inte reagerar, granskar och lyfter upp vad som händer. Nedräkningar sker, sajter upprättas, privatpersoner går på stan med plakat, annonser för hundratusentalskronor köps in.
Allt detta av vanliga människor som inte organiseras av annat än drivkraften om att "något måste göras".

Bloggportaler fullkomligt domineras av frågan. På den ledande bloggportalen knuff.se (som indexerar vad bloggar skriver om just nu) har det, med undantag för Sveriges EM-match, uteslutande handlat om FRA-lagen. Dag efter dag. Det är helt unikt.

Det är bara att erkänna. Utan reaktionen från de vanliga medborgarna hade Dagen inte skrivit om det. Vi hade inte vetat om det. Vi hade inte vågat ta oss tid att granska det. Vi hade kanske inte ens förstått lagförslagets vikt.
Det är den vanliga medborgaren som fått det på agendan. Det är medborgaren som drivit opinion. Det är medborgaren som inte gett sig.

Det verkar vara likadant för de flesta tidningsreaktioner. Ungefär samtidigt som knuff.se började totaldomineras av FRA-lagen började tidningar så smått skriva om det. Och ju längre tiden gått, ju mer har medier täckt av.

Hela saken är unik men visar också på en trend. Medborgarens röst har blivit en allt större och viktigare faktor för tidningar. Både för  nyhetsvärderingen och för att fånga upp skeenden.

Den lilla människan har blivit stor.

Vi har vanligtvis ett prydlig hylla där vi lägger de senaste magasinen och tidningarna från olika håll i Sverige. Men inte i dag. Då har Ikon bytt ut varenda tidning i tidningshyllan. Tillsynes oprovocerat. Som att de inte kan med att det finns andra tidningar i världen.
Jag finner detta besvärande. En form av hybris som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till.

Men jag låter det passera. Tänker att det finns anledningar. Och sånt. Jag bestämmer mig för att ha överseende med detta pubertala tilltag. För i dag. Bara för i dag.

Vi har under en längre tid haft problem med att vår sökmotor på Dagen.se inte varit helt ok.

Linus har jobbat på och i dag kan vi lansera en betaversion (dvs en inte helt färdig version) av den nya sökmotorn.

Det är en hel del nya funktioner. Vid en första anblick ser den inte mycket ut för världen. Men det är den.

Du kan till exempel välja att söka utifrån datum eller relevans. Du kan använda klassiska sökordstecken, som att sätta något i citattecken när du söker på en mening ("Jag gillar äpplen"), använda plus- och minustecken när ett ord måste alternativt inte får vara med(Jesusmanifestationen +tåg -stanley), du kan använda asterix (*) om du är osäker på böjning eller stavning på ett sökord (till exempel Mi*ael, eller käng* om du är osäker om det är kängOR eller kängA du söker efter i artikeln).

Dessutom får du upp även bloggar i sökmotorn.

Och i avancerad sökning kan du välja att bara söka i det ena eller andra.

Men du. Nu behöver vi din hjälp.
Gå in och sök, testa och hjälp oss putsa bort eventuella barnsjukdomar.

Hjälp oss göra en bra sökmotor.

Gå nu in och sök lite. Och eposta webmaster@dagen.se när du hittar dumheter.

Har ni sett?

Nu har vi två nya temporära bloggar. Dels Urban Thoms som kör en klassiker i repris, med blogg direkt från Nyhem, och dels en Hultfredsblogg.

Under evangelistveckan rapporterade Krister Hultberg att någon på evangelistveckan ropade "Skippa Nyhem, åk på Hultsfred". Det gjorde Holger Karlsson, och nu bloggar han för Dagen.se.

Med en hejdlöst bra öppning:

"Bered er på ett äventyr... Ett äventyr som kommer leda oss genom ljusa sommarnätter, förbi tomma ölburkar och använda kondomer, förbi uppskurna underarmar och nergråten smink, förbi hårda fasader, hungriga magar och torra halsar... Rakt in i människors hjärtan.

Med oss på vägen har vi ett kärlekens och nådens evangelium. Evangeliet om Honom som åt med utstötta, som såg de osynliga, som umgicks med horor och tvättade smutsiga fötter.
Med förhoppning om en grymt spännande vecka."

http://www.dagen.se/blogg/hultsfred2008.html

David Wingren återberättar i dag följande konversation som hade häromdagen med en församlingsmedlem.

Församlingsmedlem: Du, den där fotbollsbilden på er var verkligen toppen.
David: Öh, jaså, tycker du?
Församlingsmedlem: Ja, jag har saknat en bild på er som är ansvariga på tidningen.
David: Va, har du?
Församlingsmedlem: Japp, så nu har jag satt upp bilden hemma i mitt kök. Och jag vet två andra som har gjort det också.
David: (Stum av förvåning)
Församlinsmedlem: Du ser förvånad ut.
David: Ja, det är jag. Varför har du gjort så? En idolbild på, eh, oss?
Församlingsmedlem: Nog för att jag uppskattar er, men jag ser det inte som någon idolbild. Det är för att jag ska kunna be för er. Så nu ber jag och de andra för var och en av er varje dag. Det behöver ni, tror jag.
David: Oj... tack.
Församlingsmedlem: Ni borde uppmana fler läsare att göra så.

Det är i stunder som dessa som jag inser vilken unik tidning, vilka unika läsare och vilken unik arbetsplats jag arbetar på.
Jag uppskattar det.

Det blir väldigt mycket Livets ord här ett tag nu. Men det är väl ok?

Vi har ju för länge sedan rapporterat om att Siewert Öholm ska skriva en intervjubok om Ulf Ekman. Häromdagen presenterade så Ulf både bokens titel och omslag på sin blogg. "Pastor Ulf" heter den. Jag reagerade då på att jag kände igen typografin på omslaget, men tänkte inte mycket mer på det.

Men Tor Billgren var däremot mer vaksam och visar nu en minst sagt påfallande likhet mellan Ekmans typsnitt och en annan känd bok. Kolla:

Visst känns det här lite komiskt, på något sätt?

När allt fler youtubeklipp dyker upp om hur dumma amerikaner saknar den mest basala kunskap och ibland grävt ned hjärnan i sminket, är det rätt befriande att se följande.

Lilly kan vid två års ålder peka ut fler länder på en karta än vad jag kan vid 25.
Remarkabelt.

(via trotank.se)

Det här Urban Thoms. Han är nyhetschef, och ett uppenbart sverigefan.

Visst är det en söt bild? Jag har konstaterat det hela dagen. Att det ligger något fint och mycket engagerat hos en man som plockar på sig Sverigetröjan och tar med sig en matchande fotboll till jobbet. Redan dagen innan Sverige spelar sin första match, liksom.

Fast det har vi förstås inte sagt, vi på redaktionen. Att det är först imorgon Sverige spelar. Man vill ju inte riskera att förstöra glädjen. Däremot nickar vi och ler mot honom. Ger honom söta blickar där han stressad sitter i telefon. Pekar förstående på bollen, ger tummen upp och nickar igen.

Massor av papperstidningar världen över krymper nu sina pappersredaktioner. En av dem är Washington Post där nyligen drygt hundra journalister sa upp sig.
Men när journalisten Linton Weeks skulle skriva sin sista artikel så ville han snajda till det.

Så han smög in ett dolt budskap. Första bokstaven i varje stycke bildade tillsammans "Good bye readers".

Otroligt snyggt.
Så ska jag också göra när jag blir stor. Och uppsagd. Om jag blir uppsagd. Men det ska jag inte bli. Ju.
Äh. Vi tittar på skärmdumpen istället:

Här kan du läsa artikeln.

Godmåndag på er.
Har ni haft en trevlig helg? Det har jag. Med sol, njut, och nationaldagspicknick, helt i Samuel Girmas anda.

Under helgen har en del av bloggosfären försökt sammanfatta sina intryck från Dagens artikelserie om Livets ord.

Det är rolig läsning.

Livets ords pastor Ulf Ekman, som i början av artikelserien aviserade att han skulle använda sin blogg till att granska granskarna, är nöjd.

"Dagen har gjort ett gediget arbete med ett svårhanterligt och eldfängt material" skriver Ulf i en slutkommentar.

Och det känns ju kul. Att den som själv är granskad känner sig rättvist behandlad.

Men roligt är också att de, som kanske får tituleras som "andra sidan", också känner sig nöjda.

På bloggen Aletheia, som nischat sig mot frågor kring Katolska kyrkan och Livets ord, hyllar man serien och artikelförfattaren. 
"Carl-Henric Jaktlunds artiklar har alltid lästs extra noggrant då de innehållsmässigt består av så många kvalitativa ingredienser att man bara måste läsa de flera gånger. Artiklarna om Livets Ord är sådana"

Överlag verkar bloggosfären enig. Artikelserien var bra, saklig, gedigen och, som Johan Hilton sa, "pretty damn objektiv".

I veckan redovisar Dagen en större sammanfattning av läsarreaktioner, men hittills kan vi enkelt konstatera: Det blev rätt bra.

Ni såg vår puff för det igår, kanske? Att Carl-Henric Jaktlund, reportern som skrivit granskningen avLivets ord, medverkade i P3:s kvällspasset?

Det är roligt tycker jag. Att P3 inte bara stannar vid att ta upp våra putslustiga nyheter, utan även fångar upp när vi gör goda journalistiska produkter.
För är det någon som skulle behöva läsa Dagens granskning av Livets ords 25 år, så är det den publik P3 når. Vars enda bild av Livets ord är några youtube-klipp där Carola får (tillsynes) psykbryt på församlingens scen, eller Ulf Ekman massvälsignar en kör så de faller.

När de då får höra en 20minuters intervju med en reporter som specialgranskat Livets ords 25 år, och får höra att allt är (eller var) kanske inte så illa som medier en gång rapporterade, är det inte konstigt att de reagerar "Men hur objektiv kan egentligen en kristen journalist vara?".

Då är det skönt att höra programledaren i Kvällspasset, Johan Hilton, konstatera: "Pretty damn objektiv, skulle jag säga".

(missade du intervjun med Carl-Henric kan du höra den på P3:s webbradio på den här länken.
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1194116&isBlock=1

Andra delen, 7 minuter in.)

Äntligen kommer annonsen som förklarar varför stora delar av redaktionen gick runt i landslagsdress i måndags.

Dagens eget vinnande landslag skulle fotograferas.
Och här är resultatet:



(klicka för större bild)

Vad tycker ni? Flipp eller flopp?

Jag var initialt mycket positiv.
Tyckte det var en rolig idé och visar att vi har lite självdistans.

Men så ser jag mig själv. Likblek, dålig hållning och nyvaken.
Och genast inser jag; det var kanske inte en så bra idé det där, ändå.

Ni har ju sedan några dagar kunnat läsa om att Kim D Bergman (visst är det där ett kul fenomen - med en bokstav som avdelare mellan för- och efternamn!) bloggar från Göteborgsmötet på Dagen.se.

Men nu tar även Rickard Alvarsson, redaktör för Dagenägda magasinet Ikon, upp bloggkampen.

Och det kan vara intressant att följa båda bloggarna. För när Kim bloggar från en konferensorganisatörs perspektiv, bloggar Rickar som vanlig deltagare.

Rickards blogg kan du följa här.
http://www.ikon1931.se/blogg/

Omväxling förnöjer, och nu jobbar jag som renodlad reporter några dagar.

Mycket roligt.

Då får man till exempel gå ut i friska luften mitt på dagen för att intervjufika med människor.

Det ska jag göra nu.

Godtisdag!

Bandet Weezer har gjort det självklara, och oundvikliga. De har samlat Youtubes kanske största ofrivilliga kändisar i sin senaste video.

Det handlar om klipp som uppskattats av miljontals människor, som nu blivit ett potpurri i musikvideoformat.

Du har säkert sett de flesta av dem. Skönhetsdrottning som ger ett av tidernas mest innehållslösa svar, Evolution of dance-killen (bara han, ensam, har 87 miljoner visningar), killen som tog världsrekord i t-shirts, "Chocolate Rain"-pojken och Will it blend-konceptet.

Weezer har gjort genidraget att kontakta dem och göra nyinspelningar. Be dem sjunga en trudilutt på deras låt. Och det blir roligt. Tycker jag.

Se själv:

Ser ni? Elisabeth Sandlund står och plockar med papper, Folk-Urban kollar postfacket, och David och Opinions-Thomas står och småpratar lite.
Som att det inte var något konstigt. Att det var helt normalt att alla går klädda i Sverigetröjor och shorts. OCH knästrumpor!

Är det värmeslag? Är det en vriden form av "casual friday"? Är det ett maniskt sportintresse som jag missat?

Eller har hela Dagenredaktionen förvandlats till ett nöthus?

Detta oroar mig oerhört denna måndag.