Äntligen helg! Igår avslutade jag arbetsdagen med att ligga vid poolen högst upp på Clarion Hotel Sign. Helt underbart! Så skönt att blicka ut över hela staden… Och med en sol som ligger på topp! Där njöt jag. Av ljuset. Och av himlen. Det är egentligen det enda man behöver – ljuset och himlen.

Stockholms modevecka har tagit sitt slut. Jag skippade efterfesten, eller finalfesten. I kontrast åkte hem till en god vän där vi fikade och bad för varandra (något som vi har som rutin en gång i veckan). Och det bästa av allt – jag fick tillbaka perspektivet lite. Vad handlar livet om?

Den här veckan har fått mig, åter igen, att förstå hur fantastiskt unikt skapade vi är. Dessa designers – tänk vad de kan skapa! Jag förstår inte de som enbart tror att det är något man jobbat sig upp för – det är en gåva, en talang.

Veckan har också fått mig att åter igen förstå hur ytliga vi svenskar kan vara och är. Så ytliga det värsta som skulle kunde hända oss är om vi inte hamnar på raden längst fram på visningarna (Gud, låt mig aldrig bli sån!), så ytliga att vi måste shoppa till oss något för att ”duga”, för att ”passa in” och, i värsta fall, för att "må bra". Så ytliga att vi tycker att det här med mode är det häftigaste, viktigaste och coolaste som samhället har. Ah, jag kan bli så trött på det ibland.

Missförstå mig inte, jag älskar mode. Jag kommer nog alltid att göra det. Jag tror att mode, till viss mån, är viktigt. Men det kommer aldrig hamna på första plats i mitt liv. 

Kontrasten blev som störst när jag, precis innan den här veckan tog fart, såg fi lmen Blood Diamond. En film som handlar om det som är högst aktuellt idag – barnsoldater. Barn i Afrika som kidnappas av gerillan för att sedan växa upp och tränas till soldater – bara ett par år gamla. I filmen går det så långt att ett barn hjärntvättas så mycket att han bara är en sekund från att döda sin egen pappa. Min kyrka har under en tid gett tionde (bidrag) till en organisation som bekämpar just barnsoldater. Och jag har inte riktigt förstått hur allvarligt, hur hemskt det egentligen är, förrän i söndags, då jag såg den här filmen. Jag bestämde mig för att vara med och bidra.

Jag vet att det finns ett syfte, en plan, en mening med varför jag har det yrke jag har, varför jag är placerad just här – i den, för många, rätt ytliga världen. För at hålla mina fötter på jorden behöver jag rutiner i mitt liv, jag behöver sätta mig i sammanhang där jag får perspektiv och jag behöver fylla mig med kunskap, ord och meningar som ständigt påminner mig om vad som är syftet i mitt liv och vad som är ännu större.

Oj, nu kom pojkvännen in med några kilo nyplockade jordgubbar.... MMMMmmmmmums!