Att komma in på Viebäcks område där MissionärsBarnsTräffen (MBT) hålls varje år är alltid en speciell känsla. Jag kom fram idag och kände mig laddad och förväntansfull inför vad veckan kommer att erbjuda. Ända sedan jag var 11år har jag haft för vana att komma hit vecka 30 varje sommarlov. Det gör att jag känner mig som hemma och det var fantastiskt att mötas av välkända varma ansikten i dörröppningen.

MissionärsBarnTräffen är ett läger som pågått varje år sedan 25 år tillbaka. Som huvudman för lägret står Pingst Internationellt, men den har en bred ekumenisk bas inom de svenska frikyrkorna. Som mest har deltagarantalet varit uppåt 450 men ligger idag på drygt 200 och dessa ifrån många olika samfund. Lägret vänder sig till barn och ungdomar från 10 år och uppåt, de äldsta är kring 25. Deltagarna är uppdelade i 3 olika åldersgrupper vilka har olika undervisningspass på förmiddagarna och delvis olika aktiviteter på eftermiddagarna och sedan gemensamma kvällsmöten.

MBT får vara en plats där barn och ungdomar till missionärer får träffas och dela erfarenheter och hitta samhörighet. Även om man själv inte är missionär eller missionärsbarn så har de allra flesta kristna i Sverige någon slags kontakt med personer som är eller har varit missionärer. För att lyfta fram och stödja missionärsbarnen, som ofta upplever det svårt att återvända till Sverige efter att missionsperioden är över, startade man det årliga lägret MBT. Många missionärsbarn berättar hur skönt det är att få komma till MBT och känna sig normal då man möter andra som varit med om liknande upplevelser och som förstår vad det innebär att bo i ett annat land. Det får bli en hjälp att återanpassa sig till Sverige men också ett andrum där man kan få växa som människa och i sin tro.   

Inte förrän i morgon börjar lägret på allvar då deltagarna anländer. Men redan idag när jag kom var det fullt fart på området. Ledarna förbereder sig både praktiskt och andligt inför lägret. Jag blev på en gång rörd av de första ledarseminarierna som handlade om förbön och själavård. Vikten av att ta barnen och ungdomarna på allvar och vara lyhörda betonades. Av ledarnas diskussioner och frågor såg jag tydligt den stora omsorg om deltagarna som finns. Vi avslutade med att be tillsammans. En sann och enkel bön bads: "Gud, i oss själva har vi ingenting att ge, men med dig har vi mycket att komma med, använd oss". Med den inställningen tror jag att Gud kommer vara fullt närvarande denna vecka. Grundtanken med MBT är fin men framförallt väldigt viktig: Att se människan och vara till stöd för varandra.