I morgon (torsdag 21 aug) väcks FRA-frågan till liv i riksdagen igen. Det är visserligen "bara" en interpellation, det vill säga en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors (m). Och interpellationsdebatter brukar inte bli särskilt uppmärksammade. Men här kommer många att vara intresserade av om det finns någon öppning för att regeringen skulle göra någon omsvängning i frågan.

"Avser försvarsministern att ta initiativ till att riva upp den nya lagen om signalspaning och tillsätta en bred parlamentarisk utredning?" är frågan från Patrik Björck (s).

Det vore väl sensationellt om Tolgfors svarade ja på detta, men man kan ju aldrig vara säker.

Debatten är den tredje på dagordningen så den torde starta någon gång efter 13.30-tiden.

Märkligt kan man tycka, detta att finansminister Anders Borg blivit företagarnas nya hatobjekt. Det är i en artikel i SvD i dag som påståendet framförs. Bland annat hänvisas till Gnosjöupprorets ledare, kd-politikern Stig Claesson, och Svensk Näringslivs vd Urban Bäckström.

Två intressanta teorier framförs i artikeln. Den ena, och mest sannolika tror jag, är att företagarna haft för stora förväntningar på en borgerlig finansminister.

Den andra, framförd av statsveteran Stig-Björn Ljunggren, är att Anders Borg framstår som så intelligent att han får andra att känna sig dumma.

En fråga som inte ställs i artikeln, men som är relevant, är: Skulle direktörerna vilja byta Borg mot Bosse Ringholm eller Pär Nuder?

Så är man tillbaka igen på riktigt då. Semestern är slut för den här gången.

Ett bra mått på att man haft en god semester är om man har svårt att komma igång med arbetet igen - därmed bevisande att man har kopplat bort jobbet ordentligt. I alla fall är det en hypotes som passar mig bra just nu.

 Ett litet svep bland andra bloggar ger följande noteringar:

 Merit Wager gör oss nyfikna genom att anonymt berätta om en maktmänniskas beteende. Man kan ana att det bara dröjer någon dag, sedan kommer hon att avslöja namnen.

 Jag har förut utnämnt kd-politikern Ingvar Svensson till Sveriges långsammaste bloggare.

Ett inlägg kom i augusti 2007 och sedan ett i juni i år. Men nu slår han till med ytterligare ett - om FRA-debatten.

Där radar han upp exempel på folk som inte förstått något, och därför är motståndare till lagen. En hel del rallarsvingar i vanlig ordning, men dock en del matnyttigt för alla som verkligen vill hitta argument FÖR lagen, och tycker att det faktiskt är ganska svårt att urskilja dem i debatten.

Här en bloggpost som jag hade tänkt att ni - stockholmare och stockholmsturistande svenskar i övrigt - skulle få fundera på under tiden som bloggen var semesterstängd. Men jag hann aldrig med det.

Det här ligger väldigt långt från politik. Men ibland sitter man där på tunnelbanan och funderar över livets stora frågor. En av dem är: Varför har Lasse Åberg ritat Stadshusets Tre kronor upp och ned?

Och en följdfråga är: Varför är det bara jag som undrar över detta?

Alltså: På de flesta stolsäten i kollektivtrafiken finns en klädsel som är designad av Lasse Åberg. Där skymtar flera kända stockholmsmotiv, som till exempel Stadshuset, och dess tre kronor i toppen. Det är bara det att de kronorna - i verkligheten alltså - är två i övre raden och en i den nedre. Men Lasse Åberg har ritat dem "tvärtom". Varför då? Försöker han retas med oss? Kom han ihåg fel när han ritade?

Det är den typen av frågor som infinner sig när man redan hunnit läsa både Metro och City

Nu blir det semesterstängt ett tag på min blogg. Om inget oförutsett inträffar öppnas den igen i mitten av augusti.

Välkomna tillbaka då!

Det har väl inte undgått er att Dagen har fått pris i Almedalen, Årets varumärke. Det var över 200 personer i den fullsatta Spegelsalen på Visby Hotel som applåderade oss - eller rättare sagt de som varit med och gjort arrangemangen. Jag har ju bara skrivit om allting.

Ostindiefararen var en av "medtävlarna". De kom fram efteråt och gratulerade vår opinionsredaktör Thomas Österberg. Och de tyckte inte att det var så försmädligt att det inte blev dom. "Vi förlorade ju mot Gud!". De tyckte att den konkurrensen var dem övermäktiga.

Nu kommer veckans bekännelse: Jag kommer inte att vara kvar i kväll och lyssna till Fredrik Reinfeldt.

Det är naturligtvis tråkigt. Det är viktigt vad statsministern säger, även om jag knappast väntar mig några stora överraskningar. Men nu är planeringen som den är.

(Jo, det betyder att jag missar vänsterpartiets dag också, men det är inte fullt lika allvarligt  Lars Ohly blir dessutom allt mer marginaliserad politiskt.

I dag har Dagen sina två sista seminarier, där bland annat Stanley Sjöberg medverkar.

Vid lunch ska vi också gå över till Visby Hotel och se hur det går i utnämningen av Årets varumärke i Almedalen, där ju (g) som i Gud-seminarierna är en av fem nominerade.

Det som känns lite jobbigt är att det har funnits flera andra intressanta seminarier som jag hade velat gå på men inte hunnit med. Broderskap har haft några intressanta rubriker och Svenska kyrkan likaså. Det hade gått att fylla flera Dagen med delar av utbudet här.

Maria Wetterstrand tror att socialdemokraterna och miljöpartiet i höst ska komma överens om att de två partierna går till val på att man vill bilda en regeringskoalition 2010. Hon sa inte så rakt ut, men det var kontentan i de svar hon gav i dag på en presskonferens.

De har lämnat vänsterpartiet åt sitt öde. Inte så konstigt eftersom vänsterpartiet inte verkar vilja vara med, vare sig på enskilda ppgörelser eller i ett regeringssamarbete.

Hon har just talat och jag har blivit intervjuad av webbkollegerna på dagen.se. Jag tycker de gör ett fantastiskt jobb den här veckan, men jag är inte alls bekväm med att ständigt se bilder av mig själv på webben

Men trots det: vill n veta vad jag tyckte om talet får ni titta på webb-tv senare i kväll när de redigerat inslaget färdigt

De fyra alliansledarna har just sommartalat på Donners plats i Visby.

Det kändes som en senkommen skolavslutning. I alla fall mot slutet när det visade sig att alla fyra skulle dra iväg på semester, nästan direkt efter torgmötet. Ja, Reinfeldt skulle visserligen ta svängen förbi Paris och träffa Sarkozy nästa vecka. Och så är det ju hans dag i morgon, så han kan inte pusta ut än. Men de andra tre.

Jan Björklund noterade att "om fyra minuter är detta torgmöte slut och då börjar semestern".

Och sedan gav de varandra presenter. Jag trodde ett tag att de skulle ge oss åhörare presenter, men så kul var det inte.

Fredrik gav Göran ett par cd-skivor, med sommarklassiker. Och statsministern avslöjade hur hans medarbetare reagerade när han första gången i en intervju redogjorde för sin musiksmak:

"Svara aldrig mer på den frågan!"

Göran Hägglund bad om ursäkt för "Göteborgsvitsar" i kvällens tal. Det handlade om Östersjön och fisket

"Vi får inte torska i denna fråga. Hajar ni?"

Fast jag tycker han kunde dragit fler vitsar. På rikstinget var talet fullt av historier. I dag var det ett par, tre. Varav väl de flesta av oss hört den där om söndagsskolfröken, ekorren och Jesus.

Nej, mer stå-uppkomik, Göran! Det är en av dina bästa grenar. Du kan säkert få in ett och annat seriöst budskap ändå.

Det är klart att när avsikten är att ta i med brösttoner mot sverigedemokraterna, då måste man väl vara allvarlig. Det var rätt imponerande att han ägnade så stor del av talet åt det i kväll.

Och det är taktiskt rätt att uppvärdera familjen. Det är svårt att säga emot det. De flesta delar nog uppfattningen att familjen är en viktig byggsten, hur den än ser ut.

Finns Gud?

Hade jag fått den frågan för nio år sedan hade jag svarat nej, säger Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund.

Hon berättar om sin egen omvändelse till kristen tro den 11 juli 1999.

Det är alltså snart nio år sedan. Undrar om hon ska fira på fredag?

Hennes berättelse utmynnar i alla fall i att ett tydligt svar på frågan är ja.

Snart är det dags att packa ihop och gå nedåt mot Almedalen och lyssna på kvällens talare, Göran Hägglund. När jag hörde honom senast, på rikstinget, hade han kryddat talet med en massa roliga historier. Det verkar det inte bli i kväll (jag har sett manuset). Lite synd kanske. Han kunde väl försöka ta upp konkurrensen med Henrik Schyffert som "stå-uppade" i går.

Nu har polisen anlänt till kyrkoruinen också. Men det är nog inte för att förhindra bråk. Jag gissar att det är musiken som lockat. Jag tror jag skrivit det förut, men det är väldigt mycket poliser här i staden. Och så fort sverigedemokraterna visar sig någonstans så ökar antalet poliser. Och när nationaldemokraterna visar sig blir de ännu fler.

Synd förresten att man inte kan förmedla ljud via den här bloggen (alltså att jag inte behärskar den tekniken, det är säkert möjligt) För då hade ni kunnat ta del av Vasa Gospel ni också, ni som gillar sådan musik.

Här pågår gudstjänst. Vasa Gospels röster och musik dånar mäktigt i denna ute-katedral.

Det är en samling med frågan Finns Gud i Sverige?

De flesta här skulle nog svara ja på det. Nyss talade EFS-föreståndaren Anders Sjöberg om detta, och Inga Pagréus, diakon i S.ta Clara i Stockholm, tyckte sig också se mycket av Gud.

Här är massor av folk, alla sittplatser är upptagna. Och barn springer omkring och lekar mellan pelarna.

Det är roligt att pröva ibland att direktblogga.

Just nu sitter jag i Sankta Karins kyrkoruin i Visby.

Ni som känner till staden vet att det är den stora maffiga ruinen vid Stora torget, ni vet torget med alla uteserveringarna.

Det är en fantastisk eftermiddag. Helt klarblå himmel syns ovanför de jättehöga valven. Här är det ju verkligen en öppen himmel!

Henrik Schyffert var "förband" åt Mona Sahlin i Almedalen i kväll. Det är svårt att återge en ståuppkomikers skämt. Men jag tyckte han var roligast när han föreslog sossarna att de inte skulle bli "nya socialdemokraterna".

Bli de jättegamla socialdemokraterna istället!

Han föreslog att man skulle kräva: "Mindre valfrihet!". Han var trött på att behöva välja mellan en massa juicesorter i affären och hur många elbolag som helst.

Ibland känns det så. När till exempel telefonbolagen slåss om mig som kund och man bara blir trött på att försöka hålla isär erbjudandena. Televerket kom tillbaka - allt är förlåtet!

Mona Sahlin upprepade vid sitt Almedalstal i kväll de utspel hon gjorde tidigare under eftermiddagen:

* Tillsammans med miljöpartiet har socialdemokraterna kommit överens om att utreda FRA-lagen på nytt.

* Fastighetsskatten ska ändras, största förändringen blir att hus med taxeringsvärde över fem miljoner får betala en procent högre skatt.

Mona Sahlin kunde i sitt tal luta sig mot vetskap att det i opinionen just nu finns en kritik som regeringen har att dras med. Det ger henne självförtroende.

- Bidrag är tydligen ett ful ord som moderaterna ska ställa mot "välfärd", sa hon bland annat. Och fortsatte: är operation välfärd, men inte sjukpenningen?

Mona Sahlin avslutade med att bjuda upp Lisbeth Palme på scenen, med anledning av att det var han som för 40 år sedan drog igång det som nu är Almedalsveckan. Hon slutade med ett citat av Olof Palme:

"Den väsentliga uppgiften är att målmedvetet driva utjämningspolitiken"

Folkpartiet har än en gång presenterat en "utanförskapsranking". Vilka områden är det som har mest arbetslöshet, sämst skolor och så vidare. Och så konstaterar de att all detta är Mona Sahlins fel.

Det är ingen slump att rapporten presenteras just i dag, när Mona Sahlin ska hålla sitt tal.

Att det är "Mona Sahlins fel" beror på att statistiken räcker fram till 2006.

Jag kan konstatera att av de 156 "utanförskapsområden" som rankas har jag bott i nr 35 (Nacksta Västra, Sundsvall)  och nr 41 (Fittja, Botkyrka) och bor nu i nr 45, Skärholmen. Så jag har i alla fal flyttat åt rätt håll.

Jag frågade Nyamko Sabuni på presskonferensen om det inte fanns risk med detta att klassa vissa områden som "utanför".

Jo, det höll hon med om. Men hon tyckte det var svårt att hitta ett annat begrepp.

Jag undrar ändå om inte det här "utanförskapet" har spelat ut sin roll, som begrepp.

Jag var på Eftersnack med ståuppkomikern Mackan Andersson i Krukmakarens Hus i går kväll.

Det är skönt med en politiker som lyssnar på folket, sa han om Maud Olofsson.

"Lyssnar på våra mejl, telefonsamtal och sms!"

Och sedan förvrängde han hennes tal lite:

"Du är någon. Du kan något. Och vi vet var du bor!"

"Pratet om utanförskapet, står mig nästan upp i halsen. Vi borde tala mer om innanförskap och gemenskap."

Det sa centerns partisekreterare Anders Flanking, vid en utfrågning i Domkyrkan i Visby i går kväll. Det var bland andra Helle Klein som ställde frågor.

De brukar bli lite mer uppriktiga i miljöer som inte är så tuffa, politikerna. Jag undrar om han skulle ha sagt samma sak i ett mer "politiskt" sammanhang.

Det är stora ord.

Det är en av mina reflektioner kring Maud Olofssons tal. Medan Jan Björklund är mer handfast och vardaglig - det är skola, betyg, bolagsskatter, praktikplatser med mera - så rör sig Maud Olofsson med de stora orden.

Hon talar om alla människors frihet, drömmar, värderingsskifte, vår gemensamma framtid, skaparglädje, stolthet, framtidstro, hot utifrån och klimathot och så vidare.

Jag är lite kluven inför detta. Visst ska en politiker ha visioner, men det kan bli så stora ord att man som lyssnare undrar: klarar du av att leva upp till detta?

Hennes försvar för FRA-lagen, att centern minsann jobbat länge för att skydda den personliga integriteten, kommer inte att väga särskilt tungt i de kretsar som är FRA-motståndare.

Men att hon slutade med en ångermanländsk dikt, det ger massor av extrapoäng.

Jag har inte kunnat utreda om den är skriven av Birger Norman eller Nicke Sjödin, jag skulle gissa på den senare. Här är dikten i sin helhet, säg till om ni behöver uttydning:

"Den som aldrig lägg sej i

ha ingenting å dra sej ur

och inge händer å tvätte.

Den som ta i

gett fo en del dynge på fingra,

men när allt komma till allt

va ha renhännern

uträtte häri väla?"

Jag har just skickat en text till morgondagens papperstidning, om förmiddagens Dagen-seminarium "Relevant kyrka i morgondagens samhälle".

Och när jag tittar upp från datorn och ut genom fönstret upptäcker jag: Solen skiner i Visby!.

Nyss kutade vi genom spöregnet till ett lunchställe.

Jag vill inte göra er i de delar av landet där det fortfarande regnar avundsjuka. Men det är så erbarmligt trist att stå utomhus och lyssna på en politisk talare. Så förlåt mitt glädjeutbrott.

Nu ska jag gå och titta på lite utställningar, Svenska kyrkans, bland andra.

Sverige ska samarbeta med USA om en miljöbil, där Volvo är en av aktörerna. Det berättar Maud Olofsson på DN Debatt. Är det dagens utspel från centerpartiet? Det tror i alla fall GP:s reporter, en av de få som ännu anlänt till pressrummet.

Övriga reportrar är måttligt upphetsade. Industripolitik är inte så spännande, men för Västsverige är Volvo viktigt.

Och skulle man kunna fixa fram en riktig miljövänlig bil, då kommer definitivt svenska folket att bli intresserat också. Det förvånande är ju att det tagit så lång tid.

Folkpartiledaren Jan Björklund berättade i sitt Almedalstal att hans mamma brukade ställa fram en lila sparbössa från Lutherhjälpen. I den skulle de lägga 25-öringar och andra småmynt för att hjälpa svältande barn i Indien. Nu utbildar Indien 200 000 civilingenjörer per år, och är alltså en stor konkurrent till oss. Det finns visserligen fortfarande en hel del indier som svälter, men rent ekonomiskt utmanar de oss.

Jag undrade lite om han menade att vi inte skulle ha skickat 25-öringarna till de fattiga så vi hade sluppit att nu konkurrera med dem, men jag tror inte att han menade så. Snarare skulle vi väl se Indien som ett föredöme och en utmaning.

Fp-ledarens starkaste kort i talet, enligt mig, var när han frågade vänsteroppositionen varför de nedvärderar yrkesutbildningar. Enligt Björklund kallar de den kommande Yrkeshögskolan för B-utbildning. Varför måste man akademisera alla utbildningar, undrade Jan Björklund.

Oavsett om han har rätt i sak eller inte är det skickligt rent retoriskt att måla upp socialdemokrater och vänsterpartister som sådana som nedvärderar vanligt hederligt yrkesarbete. Förlorarna i vänsterns skolpolitik är arbetarklassens egna barn. Den fp-kritiken skulle man gärna vilja ha ett svar på - men det kanske kommer senare i veckan.

Det slutade regna lagom till premiärtalet i Almedalen!

Jan Björklund är bäst i små portioner, tror jag. Rappa svar på raka frågor är hans bästa gren.

Men i ett helt tal blir det lite tjatigt. Särskilt som han suger lite för länge på en del favoriter. Jag vet inte hur många gånger den senaste tiden jag hört honom säga "Lars Ohly som finansminister, sug på den!"

I Efterfrågat - där Lars Adaktusson och imitatören Göran Gabrielsson frågar ut och driver med kvällens partiledare - kommer han mer till sin rätt. Han medgav bland annat alliansens hantering av FRA-debatten skulle ge högst en 2:a i en femgradig betygskala.

.

Johan Pehrson, folkpartiets gruppledare i riksdagen, stod långt bak i lirade med en boll tillsammans med några barn. Han såg inte ut som han lyssnade, men han applåderade på rätt ställen. Så han kunde kanske talet utantill.

Jag har just anlänt till Visby. Här regnar det, men det gör det väl på andra håll i landet också har jag förstått.

Men det stämmer ändå inte med min bild av Gotland. Jag tror jag bara har varit här när det varit vackert väder förut.

Folkpartiet har haft presskonferens tidigare på eftermiddagen. Den hann jag inte med. Men av pressmeddelandet utläser jag att de vill ha sänkta skatter för att Sverige ska bli bättre för företagare så att fler vill bo här i landet och därmed öka vår välfärd.

Få se om det kommer något annat utspel i Jan Björklunds tal i kväll. Det är alltså folkpartiets dag i dag, om någon har missat det.

Jag har också varit förbi Krukmakarens Hus, Frälsningsarméns lokaler, där Dagen håller sina seminarier, ett trivsamt ställe väldigt nära Almedalen.

Jag har funderat lite mer på kd-rikstinget i Norrköping. Resultatet får ni läsa i en "Kommentar" i morgondagens papperstidning (och förstås här på bloggen samtidigt). Nyfikna? Två nyckelord är "spela roll".

Det kommer att bli låg aktivitet på bloggen några dagar på grund av andra uppdrag.

Men nästa vecka hoppas jag det blir full fart. På söndag landar jag i Visby och sedan är det politikervecka som gäller.

Synd bara att det är så mycket intressant som händer samtidigt.

Bara för att ni ska förstå problemet: Här är några exempel bland de 27 seminarier som anordnas just klockan 10 på onsdagen. (Jag bara tog ett klockslag på måfå).

 onsdag 9 juli, 10:00. Ekonomiskt seminarium om klimat och miljöförändringar, Swedbank, Hotellet Clarion Hotel Visby, lokal Spegelsalen

 onsdag 9 juli, 10:00. Israel och Palestina - 60 år i våra röda hjärtan, Broderskapsrörelsen och Olof Palmes internationella center, Metodistkyrkan, Adelsgatan 41

 onsdag 9 juli, 10:00. Mänskliga rättigheter i Kina - är svenska företag en del av lösningen eller problemet?, Amnesty Business Group, Högskolan på Gotland, sal B 24

 onsdag 9 juli, 10:00. Skuld, hämnd, förlåtelse och försoning, Dagen och Frälsningsarmén, Krukmakarens Hus, Mellangatan 21

 onsdag 9 juli, 10:00. Vuxenvärldens ansvar för barn i dysfunktionella familjer, Fryshuset och Hela Människan, Högskolan på Gotland, Studentcentrum, sal D 22

 onsdag 9 juli, 10:00. Information om gasledningsprojektet, Nord Stream, Donner Plats.

Kd:s riksting fortsätter i dag, lördag. Jag hade dock inte möjlighet att stanna mer än två dagar. Men dagen.se fortsätter att bevaka debatten och besluten.

Den stora frågan i dag är miljön. Där väntas en intensiv debatt. Ska Anders Wijkmans mer radikala linje få styra, eller en mer moderat?

Debaten är beräknad att pågå ända fram till eftermiddagen. Innan dess ska man också välja ny partistyrelse. Troligen följer det beslutet valberedningens förslag. Men vet aldrig, rikstingsombud har överraskat förr.

Kristdemokraterna beslutade på sitt riksting att kriminalisera tvångsäktenskap. Det var en  av punkterna i det programavsnitt som handlar om integration och mångfald.

Det blev debatt på flera punkter och Behcet Barsom, Örebro,  krävde att hela programmet skulle återremitteras. Han var mycket kritisk och menade att det andades ett "uppifrånperspektiv". Om förslaget att erbjuda invandrarkvinnor riktad utbildning tyckte han att partiet skulle vara tydligare.

- • Om det vi menar är att bryta patriarkala strukturer och bekämpa hederskulturer så låt oss säga det

Nu blev det ingen bakläxa för hela förslaget, som han ville, däremot

Bengt Germundsson, partistyrelsens talesman, sa nej till återremiss:

- Ja, det är ett ofullkomligt förslag, men det är väl bra för ett parti som har ofullkomligheten i sitt principprogram, 

Det blev omröstning om kommunerna ska tvingas anordna modersmålsundervisning om antalet elever är minst tre. I dag gäller fem elever. Partistyrelsens ändringsförslag gick inte igenom. Med 123 röster mot 122 röstade rikstinget för att behålla nuvarande system.

Ja, det blev sång!

På frågan till de fyra om vilken favoritsång de skulle vilja leda i Allsång på Skansen svarade Maud Olofsson "We are all the winner". Och när hon började sjunga på den hakade publiken på.

Men ingen av de tre andra stämde i, tyvärr.

Jan Björklund erkände utan omsvep att han fjäskade för publiken och valde "O, store Gud".

De tre övriga alliansledarna var de hemliga gästerrna på kristdemokraternas riksting! Alltså Fredrik, Jan och Maud.

Kanske inte så överraskande, egentligen. De har ju besökt varandras partistämmor.

Men jag hade ju delvis rätt.

Utfrågare är kd:s gruppledare Stefan Attefall. Han har ju faktiskt  en bakgrund som journalist. (vi har jobbat på samma redaktion)

Vad är Jan Björklund mest stolt över?

Inte oväntat svarar han: utbilningspolitikens förändring.

Ja, det är den  typen av frågor.

Och statsministern, om läget i halvlek.

"Vi ska vara glada över att vi tillhör det enda regeringsdugliga alternativet"

Och Maud Olofsson:

"Vi har inte tänkt sitta bara fyra år, vi har tänkt sitta längre"

Jan Björklund:

"Det kan var intressant vad det står i halvtid, men det viktiga är slutresultat"

Vore kul om de hade övat ihop sig på någon sång. Men det kanske kommer...?

Göran Hägglunds pressekretare Martin Karlsson vill inte heller avslöja vem de hemliga gästerna ska vara - nu är de plötsligt flera!

Jag lunchade just med kd:s gruppledare i riksdagen, Stefan Attefall. Han sa glatt: Ja, men det är ju FRA-chefen!

För er som undrar om det inte pågår något seriöst också: Jo, just nu pågår en viktig debatt om integrationspolitiken. Jag ska återkomma om den.

Vem blir "hemlig gästtalare" på rikstinget klockan 14? Man kan väl inte säga att frågan är het här i pressrummet. Ingen vadslagning och så.

Och jag har ingen aning. Och de som vet vägrar skvallra.

Kan det vara Fredrik Reinfeldt?

Det brukar vara Carola som är hemlig gäst. Men knappast här...

Bostadsminister Mats Odell vill pröva möjligheten att boende i miljonprogrammen får köpa sina lägenheter.

Det sa han vid en presskonferens under kd-rikstinget i morse.

Odell ska leda en av de åtta arbetsgrupper som ska hitta nya valfrågor att lansera till 2010.

Jag vet inte alls om förslaget kommer att bli verklighet och om det kommer att fungera. Det finns säkert att en massa invändningar. Vem skulle köpa en lägenhet i ett nerslitet miljonprogramhus?

Men eftersom jag själv bott 20 år i Fittja, söder om Stockholm, så har jag sett segregationen på nära håll och känner viss sympati för alla försök att bryta den.

Ett av det tråkiga med det området, i alla fall på den tiden, var att i hela norra Botkyrka - ungefär 20 000 invånare - var det i princip stopp för att bygga friliggande hus.

Så alla som ville bo i egen villa flyttade till andra kommundelar, Tumba, Tullinge med flera.

Att medvetet tömma en kommundel på dem som tjänade över medelinkomsten, till allra största delen "gammelsvenskar" var inget smart drag.

Rose-Mari Frebran är den som just nu leder förhandlingarna på kd:s riksting. Och när hon för en stund sedan konstaterade att det förslag man skulle besluta om kommer att ta minst till klockan 22 att rösta om, så kunde man ana en viss förhoppning i rösten att ombuden skulle skjuta upp frågan till i morgon bitti.

Man kan nämligen utgå från att hon gärna vill se fotboll, ordförande som hon är i Örebros fotbolls-stolthet, ÖSK.

Så därför ska man nu rösta: Fotboll eller natt-mangling?

Fotbollsvännernaförlorade, med mycket knapp marginal!

"Vi behandlar nu en av vårt partis portalfrågor", sa just Levi Eckeskog i talarstolen.

Vad de pratar om är alltså partistyrelsens förslag beträffande barns och ungdomars uppväxtvillkor. Oberoende av vilket parti det gäller så kan man väl hålla med om att det är - eller borde vara - en portalfråga för oss alla.

De flesta talare lovordar förslaget, men vill göra små justeringar. Nu ska det strax röstas om detta och då blir det väl en massa yrkandena att ta ställning till.

En sak jag sitter och funderar på - som inte har med ämnet att göra: Jag saknar en del "profiler" här. Det är kanske inte närvaroplikt för alla riksdagsledamöter till exempel, men flera namnkunniga har jag inte sett till.Alf Svensson till exempel. Och Lennart Sacrédeus.

Nu är det snart avspark. Men ombuden sitter troget kvar, liksom vi fyra journalister på pressläktaren.

Nja, det där med fotbollen var kanske lite felprofeterat.

Det är just ni tio talare på talarlistan och de ska prata fort om de hinner klar till 20.30.

Nyligen förlängdes debattiden. "Är fotboll viktigare än våra barn" undrades det och ett sådant argument går inte att säga emot i det här partiet.

I pingströrelsens Nyhemstält nyligen anpassade man sig helt till fotbollens sändningstider.

Slutsats: Pingstvänner är mer "fotbollsfrälsta" än kristdemokrater.

Mitt i debatten om barn och ungdomras villkor nyss sa Christina Doctare:

"För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras - alltså FRA-lagen!"

Högljudda applåder följde.

Hm, partiet är kanske inte så FRA-vänligt som partiledaren tror.

Jag sitter i Norrköping, på riksting med kristdemokraterna.

Jag har varit här sedan lunch och varit fullt upptagen med att samla material och skriva något till morgondagens papperstidning.

Här är det inte så hett. Jag har inte lyckats hitta någon tydlig fråga där man väntar sig konfrontation. Det kommer nog att bli lite debatt om jämställdhet i morgon. Om det skriver jag i fredagstidningen

Just nu handlar det om barn och ungdomars uppväxt. Jag ska lyssna lite på det.

Annars verkar alla förbereda sig för fotbollsmatchen om en timme.

Då kommer det garanterat att vara tomt här...

Kristdemokratiska riksdagsmannen Ingvar Svensson gör en intressant notering i sin blogg.

Han är kritisk till att alliansen vek sig kring FRA-beslutet. Och han undrar om det är så det ska fungera. "Är det så vi ska agera i fortsättningen i alliansen för att små grupper ska få sin vilja igenom?" undrar han, märkbart irriterad över "svajiga alliansledamöter" som ägnar sig åt utpressning.

Och han ställer frågan om vissa ledamöter ska tillåtas ha ömmare samveten än andra.

Frågan är intressant med tanke på den omröstning om äktenskapslag som är aviserad till hösten. Hur ska Fredrik Federley med flera nu övertyga de kd-are som hänvisar till sina ömma samveten i den frågan?

Det här senare, om äktenskapet alltså, är mina egna funderingar. Ingvar Svensson vill inte ha utpressning i den frågan heller, han vill ha en enig allians: "Att skapa en situation där vissa riksdagsledamöter tillåtts ha ömmare samveten än andra är inte hållbart för en sammanhållen koalition", skriver han.

Hans blogg är för övrigt, tror jag, den långsammast uppdaterade i Politik-Sverige. Inlägget före det som jag här refererar är skrivet den 19 augusti 2007! Ändå envisas jag då och då med att gå in och se om han har samlat sig till några tankar. Ingvar Svensson är nämligen en av personerna som varit med om att omskapa kd till det parti vi ser idag.

Om det partiet ser likadant ut om några år är jag mer tveksam till. Jag har en känsla av att många kd-gräsrötter just nu är lite vilsna. I slutet av den här veckan samlas kristdemokraterna till riksting i Norrköping. Det ska bli intressant att se hur ombuden ser på det egna partiets identitet

Jag håller på med en artikelserie som ska publiceras senare i sommar och är därför inte på heltid engagerad i den politiska bevakningen. Men det har varit ett nöje att följa vår egen bevakning av FRA-lagen. Mina unga kollegor Emanuel Karlsten och Therésia Erneborg har gjort ett fantastiskt bra jobb. Dagen har, tack vare deras insatser, periodvis slagit övriga riksmedia på fingrarna i den här frågan. Med tanke på de betydligt mindre resurser vi har är det en prestation.

I sakfrågan, FRA:s avlyssning, är man bara häpen. Det här är alliansregeringens största prestigeförlust hittills. Misstagen ligger på flera plan:

Dålig koll på den allmänna opinionen. Jag vet inte om bloggosfärens massiva kritik är helt representativ för svenskarna. Men poängen är, att det kan inte regeringen veta heller. Men den borde ha tagit reda på det.

Kraftlös hantering av ärendet sedan förra årets bordläggning. Det är en kritik som drabbar både riksdagen och regeringen. Det ser ut som att man resonerat så här: "Vi låter frågan vila ett år så har alla kritiker vant sig vid tanken och då kan vi rösta igenom samma förslag".

Snabbehandlingen i går är unik, och beklaglig. Att så snabbt arbeta om ett liggande lagförslag, som dessutom är av så avgörande betydelse kan aldrig vara bra. I vanliga fall brukar vi beklaga oss över att jurister och experter är så noggranna och omständliga. Men här skulle man vilja ha haft mer tid för kritisk bearbetning av förslaget.

Vad affären betyder för politikerförtroendet i allmänhet är kanske för tidigt att säga. Jag skulle inte satsa några pengar på att det har ökat i alla fall.

Som ni kanske läst hos blogg-kollegorna Urban Thoms och Anders Gustafsson, samt på nyhetsplats, har jag fått en fin utmärkelse, Olof Djurfeldts stipendium för journalister.

Tack för all uppmärksamhet och vackra ord, kära kollegor, tack till alla som gratulerade personligen på Nyhemsveckan i går, där jag var för att motta stipendiet, och ett stort TACK till Olof Djurfeldt och övriga i juryn för förtroendet!

Jag kan naturligtvis komma på en massa personer som jag tycker är värda denna utmärkelse. Och så känner man lite så där "oj, då nu måste man skärpa sig extra, nu blir väl ens arbete ännu mer granskat". Men jag blev förstås i första hand väldigt glad och uppmuntrad. Vad jag ska göra med pengarna, 10 000 kronor som ska anvbändas till "yrkesmässig förkovran", har jag inte bestämt. EU som institution är fortfarande ganska outforskat för mig, som för många andra svenskar. Och det finns andra Europafrågor som jag är nyfiken på, religionens roll i politiken till exempel

Riksdagsledamoten Gunnar Andrén (fp) har en poäng kring FRA-debatten på sin blogg.

Han är lojal mot partiledningen och tänker rösta ja, men han är kritisk mot förslaget. Dock reagerar han mot en beskrivning i Expressen. Gunnar Andrén skriver: "Enligt Expressens (lib) reporter David Bass kuppas FRA-lagen igenom samtidigt som han meddelar att lagen påbörjades 2005, skrevs 2006, bordlades i riksdagen våren 2007 och nu blir föremål för riksdagens prövning. Världens längsta kupp - tre år?"

Gunnar Andrén har en poäng. Det faktum att vi i media vaknat sent i den här frågan kan knappast riksdagsledamöterna beskyllas för. De är nog rätta förvånade över den plötsliga uppståndelsen.

Men enligt Gunnar Andrén är det många inom fp som tycker att förslaget är dåligt. Till Medievärlden säger han:

"Vi är många som har knorrat här, jag ser inga större skillnader i gruppen, så det är fel som det framställs i media att det bara skulle vara Birgitta Ohlson som är kritisk till förslaget. Vi har nått ett beslut som 28 liberaler tycker är tolerabelt, men inte mer."

Spänningen stiger inför en omröstning i riksdagen på onsdag morgon, den om Sverige ska tillåta FRA att avlyssna oss alla. Kollegan Emanuel Karlsten har skrivit utförligt om detta, både i nyhetsform och i sin blogg.

Som Emanuel konstaterar har det fram till nu varit bloggvärlden som drivit frågan. En viss uppmärksamhet har riktats mot ett antal unga liberala politiker i olika partier med hög profil.

Thomas Gür skriver en ledarkrönika i SvD om detta i dag.

Jag tror inte Fredrick Federley med flera pallar trycket att stå emot sin riksdagsgrupp på onsdag. Det grupptrycket är inte att leka med.

Vid sidan om att sakfrågan är allvarlig i sig har det här satt fingret på en annan fråga: Behöver vi verkligen 349 riksdagsledamöter? När de nu ändå agerar i grupp.

Jämfört med många andra länder har vi ett ovanligt stort parlament.

Vi hade en gång i tiden två kammare, första och andra. När de slogs ihop fanns det risk att många politiker skulle bli utan jobb. Det påverkade antalet ledamöter. Men nu kanske det är dags att rationalisera verksamheten.

Riksrevisionen klagade häromdagen på att staten inte skulle klara av en riktig krissituation. Visserligen har förtroendet för Riksrevisionens larmrapporter fått sig en knäck efter deras "avslöjande" kring ineffektiv biståndspolitik, det finns en klar risk för en "Vargen kommer"-effekt.

Å andra sidan kan man säga att det påståendet, alltså att staten kanske skulle stå handfallen inför en riktig kris, är nog vad var och en av oss också kan misstänka.

I går fick vi ett exempel på att stora delar av Sverige kan slås ut av ett enkelt elfel. Märkligt nog tycks det inte ha orsakat särskilt stor uppmärksamhet. Jag har bara sett någon notis på TT, förutom idg.se

Hela Com Hems verksamhets slogs ut under några timmar. Jag som har både bredband och vanlig telefon via företaget kunde inte ens få reda på vad som var fel. För när jag via mobilen ringde Com Hems kundservice fick jag beskedet "Du har slagit ett felaktigt nummer".

Gissa om jag blev irriterad - om de åtminstone kunde se till att få ett korrekt felmeddelande.

När jag ringde sonen och bad honom kolla Com Hems hemsida hörde jag ett "oj då - här har de problem". Han berättade att allt som stod på comhem.se var "Portalen stängd för uppdatering".

En stor del av Sveriges telefoni och internet utslaget under några timmar. Jag undrar hur den nybildade krisberedskapsmyndigheten tacklar det? Man får hoppas att de kallar till sig Com Hems vd och ber honom förklara sig.

Medan jag väntade på att få tillbaka uppkopplingen med omvärlden gick jag och hämtade posten - den vanliga snigelposten alltså. Där fanns en broschyr från Com Hem. "Grattis - du bor i Com Hem-hus!"

Jo, jag tackar.

Det har varit klent med bloggandet ett tag. Orsaken är främst att jag varit bortkopplad från mitt vanliga bevakningsområde, politiken, för ett annat projekt. Och så förblir det några veckor till. Men några "inhopp" i mitt vanliga jobb gör jag. Om ett par veckor är jag till exempel på kristdemokraterna riksting i Norrköping. Om tekniken och inspirationen fungerar blir det säkert några direktnoteringar därifrån, i denna kanal.

För att kompensera de senaste veckorna kommer det ett par bloggposter extra i dag.

Det är lätt att hamna på två stolar, även för politiker och "politiska tjänstemän". Det kunde jag konstatera när jag besökte tre frikyrkors gemensamma årskonferens, Göteborgsmötet, i helgen.

Missionskyrkans del av förhandlingarna leddes av kyrkokonferensens ordförande Anders Andersson. Han och kyrkostyrelsen ordförande Ulf Hållmarker undertecknade ett uttalande som samfundet tog när det gäller papperslösa. Missionskyrkan anser att samhället borde erbjuda dem sjukhusvård på samma villkor som andra.

Kritiken riktas bland annat till landstingspolitiker runt om i Sverige. Och man skulle kunna säga att den till exempel riktas till den nyss nämnde Anders Andersson, kristdemokrat, landstingsråd i Kalmar och tung politiker i styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting. Och till Ulf Hållmarker, som är landstingsdirektör i Dalarna.

Fredrik Reinfeldt hade roligt i går kväll (söndag). På en pressträff i eftermiddags sa han att han blev glad när han tittade på Agenda, där det handlade om ett eventuellt samlat röd-grönt regeringsalternativ.

Förr i tiden sa borgarna att man ville regera ihop men att det är väljarna som på valdagen bestämmer hur starka de olika partierna är - och därmed hur regeringspolitiken ser ut. Då hävdade socialdemokraterna alltid att "så kan man inte säga".

Nu är det ombytta roller. Nu är det s-v-mp som säger att valdagen får avgöra vilken politik det blir, om oppositionen vinner.

Statsministern var tydligt förtjust över att hans motståndare nu, enligt honom, gör om samma misstag som de borgerliga gjorde under flera decennier.

För övrigt tyckte han att det var för tidigt att peka ut den viktigaste frågan i valrörelsen 2010, mer än att det kommer att bli något som handlar om människors konkreta vardagsverklighet.

Kanske det kan bli "mer personal inom vården"? Det är nämligen ett återkommande tema i de synpunkter som kommit fram under moderaternas interna samråd, det som ska förnya partiets politik, där sjukvården får stort utrymme.

Den som är nyfiken på en sammanfattning av samrådet hittar det här.

Undrar vad Mona Sahlin gör i dag? Det måste vara något väldigt viktigt, eftersom hon inte är tillgänglig för fem minuters telefonintervju.

I går meddelade partiet att Mona Sahlin rycker in för att förstärka kyrkopolitiken. Det väcker ju en del intressanta frågor, att partiledaren profilerar sig i denna fråga.

Men när min kollega Therésia Erneborg försökte nå henne var det tji. "Inte tid i dag" var beskedet från pressekreteraren. Nähä, varför skickar man ut ett pressmeddelande då?

Oppositionsledaren verkar ha mycket att göra. Så upptagna brukar inte ens ministrarna vara. Jag har inte fört statistik på detta, men i nio fall av tio skulle jag säga att de ringer tillbaka under dagen för att ge en kommentar.

De socialdemokratiska partistrategerna borde kanske se över sina prioriteringar.

Nu måste jag säga ifrån på skarpen. Jag är utsatt för mobbning.

Bakgrunden är den här: Jag har ofta min lilla pocketkamera med mig på presskonferenser, seminarier och andra politiska sammanhang som jag besöker. Bara som reserv.

När vi inte råkar ha någon fotograf från tidningen - vilket är de allra flesta tillfällena för vi är en tidning med begränsade resurser ­ - händer det att jag tar en och annan bild. Då och då lyckas också bilden passera bildredaktörens stränga granskning och bli publicerad.

Men för detta får man utstå spott och spe.

För ett tag sedan höll riksdagsledamoten Stefan Attefall presskonferens. Medan han stod och väntade på att få starta tog jag några bilder. "Men när ska de köpa en riktig kamera till dig, Hasse?" undrade han.

Och så i dag, när jag plåtade Göran Hägglund på tårtkalas på Drottninggatan - och då var de några riktiga fotografer på plats också -  fick han syn på min kamera och brast ut i skratt.

"Vad är det där för en kamera?" utbrast han.

Mobbning på hög nivå, alltså.

Jag fick tillbaka en utlånad bok i förra veckan från en god vän. Bläddrade lite i den, intervjuboken med Göran Persson som bygger på TV-dokumentären av Erik Fichtelius. I kapitel 4 finns några intressanta noteringar när man funderar kring blockpolitiken och att det ibland är lättare för vänsterblocket att föreslå "höger"-förslag, och tvärtom.

Där hävdar Göran Persson att han egentligen ville kombinera maxtaxan med omfattande förvärvsavdrag i inkomstbeskattningen. Låter som alliansens jobbavdrag. Han ville också reformera socialförsäkringssystemet för att få ned de höga sjukskrivningstalen, dock framgår det inte på vilket sätt.

"Han ville gå mycket längre i en stor skattereform, och under samtalen med näringslivet var han inledningsvis beredd att i ett stort dramatiskt hugg avskaffa arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna, men av detta blev det inte mycket. Inte heller fastighetsskatten lyckades han reformera, trots idéer och vilja genom åren", skriver Fichtelius.

Så egentligen borde Göran Persson vara ganska nöjd med dagens regering, eller?

En gång i tiden stod moderata samlingspartiet - och dess föregångare högerpartiet - för värnandet om tre samhällsinstitutioner: Kungen, kyrkan och försvaret.

Det är förstås länge sedan, och jag lägger inga värderingar i att partiet utvecklats från ett konservativt till ett liberalt sådant. Men det är lite intressant att notera. Längst höll man ut i försvaret av försvaret.

Den senaste bantningen av försvaret är intressant ur en annan aspekt: Det är lättare för högerregeringar att införa "vänsteråtgärder", och tvärtom.

Merit Wager skriver ofta intressanta nyheter på sin blogg. I går skrev hon om ett möte som Birgitta Elfström (jurist, Mellanösternexpert och tidigare anställd vid Migrationsverket) haft med ett par tjänstemän på verket. Mötet handlade om statslösa personers rättsliga situation och deras chanser att få asyl i Sverige. Birgitta Elfström anser att Migrationsverkets personal saknar kunskap på det här området och hon skriver själv på Merit Wagers blogg om mötet.

De två tjänstemännen berättade bland annat att om att det före sommaren ska komma vägledande beslut om asylsökande till Gaza,

Birgitta Elfström kommenterar: "Inte kan väl verket utvisa en person till Gaza, ett område som styrs av en organisation som av EU är stämplad som en terroristorganisation?". Men verkets representanter framförde att Hamas är folkvalda, universiteten fungerar, att det finns sociala instanser, att pass utfärdas i Gaza och att det inte händer en person något om han inte utgör ett hot.

Men Birgitta Elfström uppmanade dem ändå att tänka sig för: "För det kan väl aldrig vara möjligt att Sverige anser att en person helt skall behöva förlita sig på en terroristorganisation då det gäller kontakter med polis, domstol och vid andra grundläggande sociala behov..."

Jag var på en träff vid lunch i dag med alliansens partisekreterare.

Per Schlingmann (m) inledde, föga pedagogiskt, med att säga att om vi hoppats på feta nyheter så skulle vi bli besvikna. De hade mest ett behov av att prata om läget, så här mitt emellan valen.

Men vi fick besked om hur alliansen skulle agera om sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, i någon slags "tungan på vågen"-roll. Huvudalternativet var att sitta kvar som minoritetsregering och försöka få stöd av oppositionen, i enskilda frågor. Så fungerar det i en del kommuner. Effekten är egentligen bara att reformtakten blir lägre, menade Schlingmann.

En fråga som kom upp var hur de skulle klara av att övertyga väljarna om hur bra allianspolitiken är när de har en före detta partiledare (alltså Alf Svensson) som kallar delar av regeringens politik för "hjärtlös" (för besparingarna på gamla och sjuka).

Det blev lite humm