Om toaletterna gjorde min dag igår så gjorde kvällsmötet det idag.
Det började skönt med lite lovsånger. Alltså fy vad bra lovsången är iår.
Sen, med lite bakrundsmusik, läser någon ur Rom. 12 - mitt favoritbibelställe - och jag bara sitter och myser. Så nu är det mitt nya recept på god stämning -Musik och Rom. 12.
Direkt efter tar lovsångsteamet upp "Sjung lovsång alla länder" och Hela ladan sjunger a capella. Stäääämning!!!!
Han som predikade heter Runar Eldebo, alla utom jag vet säkert vem han är men jag skyller på att jag är ung.
Iallafall så tog han upp att vi som svenska kristna behöver stiga fram, och det tycker jag att man hör och läser överallt nuförtiden, att vi måste kliva fram och inte vara så bekväma och allt. Jag tycker att det tåldes att höra igen, att man ska kunna se skillnad på en Jesu efterföljare. Han sa något så finurligt, "Kristen tro är att vara en optimistisk pessimist."
Det var en grymt härlig predikan i alla fall. Efteråt sjöng Michael Johnson med team "Ett Brinnande hjärta, ge mig en varm och helig tro så din kärlek lyser genom mig".
Underbart!
Förresten, det nya cafét heter Café Brasil. De serverar lite annorlunda fika, eller hur man nu ska säga. Ja, ni får väl prova själva.