Så är han där igen, den bildade stilisten Nathan Sachar. DN:s korrespondent som rör sig mellan spansk medeltid och nutidens Mellanöstern lika hemvant som jag rör mig i lilla Midsommarkransen.

I en krönika nyligen kritiserade han hyckleriet i ett Sverige som "...berusat sig med jämlikhets- och toleransretorik."

Nathan Sachar: "Men det finns ett annat Sverige än storstädernas rasistiska och politiskt korrekta ödemarker; platser där invandringen varit en succé. I det småländska frikyrkobältet har man inlemmat invandrare utan större gnissel sedan de vietnamesiska båtflyktingarnas tid. Varför har Gnosjö, Värnamo och Ljungby och Vaggeryd lyckats där Stockholm och Malmö misslyckats?"

Nyckeln är arbete. Som inte bara ger inkomst, utan också själlvrespekt, språkkunskaper och bättre kännedom om det nya hemlandets kulturella koder. Det påminner om vad föreläsaren Anders Wennerström tidigare har sagt i Dagen.

Smått bisarrt. Morgan Tsvangirai uppmanar zimbabwierna att rösta på sin förtryckare Robert Mugabe, om det krävs för att garantera deras säkerhet och hälsa.

Dagen har vittnesuppgifter om hur Mugabetrogna ligister i går gick från dörr till dörr för att hota folk och på så sätt få dem mer motiverade att rösta i dag.

"Jag känner mig  i bra form och är väldigt optimistisk", sa Mugabe.

Jo, han bör onekligen ha en god chans att få flest röster.

Med olustkänsla konstaterar jag att Zimbabwe går till val i dag. Fick i går ett meddelande: "I morgon tvingas vi alla att gå och rösta för Mugabe. Den som inte gör det har ett dödshot vilande över sig".

Samtidigt tackade avsändaren för alla människor som ber för dem, och de konstaterar att även i de svåraste stunder finns det vänner som är med dem.

"Gud är vårt försvar. Mugabes dagar är räknade".

Så är det tveklöst, frågan är bara hur många han har kvar. Och vad som händer sedan. Professor Roger Southall tar upp några av de svåra frågor Zimbabwe och omvärlden står inför. Southall menar att det mesta just nu tyder på att hela regionen kommer att stödja Mbekis krav på en sorts koalitionslösning à la Kenya. Det tror däremot inte statsvetaren Patrik Stålgren.

Samtidigt förundras jag över hur länge Mugabe har kunnat spela ut sitt förment anti-imperialistiska kort och komma undan med det inför sin egen befolkning. Allt är Storbritanniens och andra "nykolonialisters" fel.

Flera läsare har mejlat & ringt med reaktioner apropå reportagen om kyrkorna i Sydkorea. Stort tack till er! Några har frågat om hur Sydkorea och Taiwan, dit jag också reste, är som resmål. Fattar inte varför inte fler svenskar åker dit. Jag skickar med några av mina favoritställen.

Seoul Tower

Katolska kyrkan i Jeonju.

Gangdaemun

Fiskmarknaden i Busan

Nära Namdaemun i Seoul

Utsikt över Taipei

Jag skrattade rakt ut i dag, något opassande med tanke på ämnet. En mediekollega skrev om det tragiska fall där en en makedonisk journalist, misstänkt för tre mord han själv rapporterat om, hittades död i sin fängelsecell. Så långt alltså inget roligt.

Men rubriken blev:  "Misstänkt journalist och mördare död"

Vi som jobbar i medierna misstänks faktiskt för en hel del. Jag har fått samtal där jag pekats ut som en som "inte skriver profetiskt". Personen i fråga jämförde med Bibelns evangelier. Det var vänligt att jämföra Dagens journalistik med Bibeln. Kan bara hålla med om att vi har en bit kvar. 

Nåja, kollegan ändrade sin rubrik per omgående.

Urban Thoms bloggar från Nyhem om att årets Olof Djurfeldtpristagare Hasse Boström inte gör så mycket väsen av sig. Snick-snack hade knattarna sagt, i spalterna glänser han. Och Hasse skulle gärna ha en byline i helfigur varje dag. Rättelse: Hasse skulle förtjäna en.

Han är en Zlatan men skulle aldrig låta knäet hindra honom från match. Grattis Hasse. Och heja Sverige.

Ett relativt nyuppmärksammat fenomen är de fejkade enskilda organisationer som startas, finasieras och styrs av en stat, oftast en diktatur. De kallas för Gongo, Governmental non-governmental organization. Paradoxen är närmast tragikomisk.

Timbro har försökt dra in begreppet i den svenska biståndsdebatten. Syftet är att kritisera detta faktum: Svenska offentliga medel finansierar i stor utsträckning enskilda organisationers insatser; men i varierande grad. Samma organisationer talar gärna om vikten av ett dynamiskt civilsamhälle som ett komplement till staten.

Är det rättvist att jämföra svenska biståndsaktörer inom den civila samhället med Sudans människorättsorganisation eller Burmas kvinnofederation? Jag har svårt att se det. Däremot finns det ett högintressant gränsdragningsproblem. Läs Moisés Naíms artikel i Foreign Policy. En enorm skillnad är förstås att de svenka NGO-erna inte har startats av eller får sin verksamhet dikterad av staten.

En i mitt tycke allvarligare frågeställning är att enskilda organisationer löper risken att urvattna sin ideologiska linje, om de gör sig allt för beroende av offentliga medel. Risken finns att de anpassar sin verksamhet efter de senaste statliga direktiven. Men detta är verkligen ingen ny debatt. Möjligen borde den föras oftare?

För er som gillar politisk humor, här är en variant på frågan om hur många personer det krävs för att skruva i en glödlampa.

Men frågan här är: Why did the chicken cross the road?

BARACK OBAMA:
The chicken crossed the road because it was time for a CHANGE! The chicken wanted CHANGE!
 
JOHN MC CAIN:
My friends, that chicken crossed the road because he recognized the need to engage in cooperation and dialogue with all the chickens on the other side of the road.
 
HILLARY CLINTON:
When I was First Lady, I personally helped that little chicken to cross the road. This experience makes me uniquely qualified to ensure -- right from Day One! -- that every chicken in this country  gets the chance it deserves to cross the road.  But then, this really isn't about me......  

DR. PHIL:
The problem we have here is that this chicken won't realize that he must first deal with the problem on 'THIS' side of the road before it goes after the problem on the 'OTHER SIDE' of the road. What we need to do is help him realize how stupid he's acting by not taking on his 'CURRENT' problems before adding 'NEW' problems.

OPRAH:
Well, I understand that the chicken is having problems, which is why he wants to cross this road so ba d. So instead of having the chicken learn from his mistakes and take falls, which is a part of life, I'm going to give this chicken a car so that he can just drive across the road and not live his life like the rest of the chickens.

GEORGE W. BUSH:
We don't really care why the chicken crossed the road. We just want to know if the chicken is on our side of the road, or not. The chicken is either against us, or for us. There is no middle ground here.

COLIN POWELL:
Now t o the left of the screen, you can clearly see the satellite image of the chicken crossing the road...

ANDERSON  COOPER - CNN:
We have reason to believe there is a chicken, but we have not yet been allowed to have access to the other side of the road.

JOHN KERRY:
Although I voted to let the chicken cross the road, I am now against it!  It was the wrong road to cross, and I was misled about the chicken's intentions. I am not for it now, and will remain against it.

NANCY GRACE:
That chicken crossed the road because he's GUILTY! You can see it in his eyes and the way he walks.

PAT BUCHANAN:
To steal the job of a decent, hardworking American.

MARTHA STEWART:
No one called me to warn me which way that chicken was going. I had a standing order at the Farmer's Market to sell my eggs when the price dropped to a certain level. No little bird gave me any insider information.

DR SEUSS:
Did the chicken cross the road? Did he cross it with a toad? Yes, the chicken crossed the road, but why it crossed I've not been told.

ERNEST HEMINGWAY:
To die in the rain. Alone.

GRANDPA:
In my day we didn't ask why the chicken crossed the road. Somebody told us the chicken crossed the road, and that was good enough.

BARBARA WALTERS:
Isn't that interesting? In a few moments, we will be listening to the chicken tell, for the first time, the heart warming story of how it experienced a serious case of molting, and went on to accomplish its life long dream of crossing the road.

ARISTOTLE:
It is the nature of chickens to cross the road.

JOHN LENNON:
Imagine all the chickens in the world crossing roads together, in peace.

BILL GATES:
I have just released eChicken2007, which will not only cross roads, but will lay eggs, file your important documents, and balance your check book. Internet Explorer is an integral part of the Chicken. This new platform is much more stable and will never cra...#@&&^(C% ........ reboot.

ALBERT EINSTEIN:
Did the chicken really cross the road, or did the road move beneath the chicken?

BILL CLINTON:
I did not cross the road with THAT chicken. What is your definition of  chicken?

AL  GORE:
I invented the chicken!

COLONEL SANDERS:
Did I miss one?

DICK CHENEY:
Where's my gun?

AL SHARPTON:
Why are all the chickens white? We need some black chickens. 

Det talas en hel del om Kinas roll i Afrika. Kinas växande ekonomi kräver allt mer energi, och när kineserna investerar i infrastruktur och ger bistånd är det framför allt just råvaror och naturresurser de vill säkra tillgången till. Och få afrikanska länder att avbryta eventuella diplomatiska relationer med Taiwan. För en intressant genomgång av Kinas engagemang på kontinenten rekommenderar jag Penny Davies rapport som hon gjorde åt Diakonia.

Även Indien har stärkt sitt engagemang på kontinenten. Om detta anorndar Nordiska Afrikainstituet i Uppsala en föreläsning den 19e juni. En av flera intressanta skillnader mellan förutsättningarna för de båda jättarnas engagemang i Afrika är de av indisk-etniskt ursprung som finns på kontinenten. Ofta driver de  affärsverksamhet. De kan visa sig bli viktiga i överbryggandet av de kulturella och andra skillnader som kineserna stundtals har haft svårt att hantera. Samtidigt är etniskt identifierbara grupper som dominerar affärslivet i ett land väldigt utsatta i tider av ekonomisk eller politisk oro, vilket just indiernas historia i Uganda visar. Idi Amin körde ut indierna 1972. Kineser i Malaysia är ett annat exempel.

Frågan i slutändan är förstås vem de här nya relationerna gynnar mest? Inte Afrika, har en del kritiker hävdat. Andra har hoppats att inflödet av pengar ska öppna en sorts manöverutrymme för afrikaner att själva kunna diktera villkoren för sin utveckling och inte bockande behöva stå med mössan i hand inför västvärldens diktat. Jag är dock tveksam inför vems manöverutrymme det är som ökar i de afrikanska länderna? I Zimbabwe har Kina gett hjälp åt Robert Mugabe, och det är väl knappast det vi hoppas på.

Diskuterade fenomenet lovsångsdans med en kompis. Kanske var det Kate Bush som blev förebild för en hel genre i kyrkorna? Döm själv.

Om vi struntar i själva dansen, så föredrar jag den här versionen.